Jaha Jullan Brullan, då sitter vi här igen, ryckta ur vårt sammanhang och vi vet varken ut eller in. Men du, även detta ska vi ro i land (säger man förresten ro i land, eller ro i hamn?).
OOOOOJ oj ojoj tänker alla nu. Vad är detta? Mår du dåligt på riktigt? Eller är det bara ännu ett *skämt*? Nej ni, den här gången är det fan på allvar. För vet ni? Praktien är över. Den lilla solglimten och andhämtningen i livet har passerat. Saknar Remonthagen, mina patienter och mina handledare. Nu är jag tillbaka i en jävla skolbänk där vi ska skriva nån jävla reflektionsuppgift som är heeeeeeelt meningslös. Jag känner för att vara obstinat och skriva klart skiten utan att bry mig, men kvar finns såklart lilla plikttrogna Julia som kommer göra sitt bästa. Hatar allt. Solen skiner utav bara helvete ute. Ont i huvet har jag också.
Vill ni veta vad som också är helt fab med att vara tillbaka på skolan? Att jag har beställt kurslitteratur för över 2000 kr. HAHAH. Fantastiskt wouldn´t you say? Hahaaa jaaa hörrni, livet ändå va? It keeps kicking you when you´re down.
Jag förstår att ni är många som gått och tänkt och funderat - "hur går det egentligen för Julia och hennes växter?"
Mmmm. Nu är det bäst att ni sätter er ner och spänner fast säkerhetsbältet, alternativt håller i er i något riktigt stadigt, för här går det undan!!!
Som ni alla vet (eller gör ni det?) började min resa i växtriket, för nästan precis ett år sedan, med en liten liten avokadokärna.... Den såg ut såhär:
"Jamen, hur ser den ut nu Julia? Berätta mer! Visa oss, vi är alla så nyfikna!!" Ja, ja. Chilla. Jag håller ju på att berätta! Avbryt mig inte.
Titta! På ett år har den växt utav bara helvete alltså. Den är kanske ingen skönhet, men den är unik och speciell.... Och jag har närt den vid min barm ända från början och jag älskar den.
Den betyder lika mycket för mig som Gayle King betyder för Oprah
(Jag vet att det står att hon pratar om Beyoncé, men det är fel, hon pratar om Gayle)
Ok? Då går vi vidare, för här har det expanderats kan jag säga!
Tidigt i somras planterade jag (efter inspiration av Sofie) en tomatskiva under jord. Mhm mhm, spännande va? Tomatskivan möglade, men sen hände nåt fantastiskt: det började växa upp små tomatplantor. Jag delade på dessa och sparade sex stycken (dödade typ hundra tomatbebisar). Morsfarsan fick tre stycken. Emma fick en. Och jag sparade två. Sen slängde jag en av dem, det blev för mycket ansvar okej?! Nu, två månader efter ser den ut på detta vis:
Stor som fan! Och blommor har slagit ut till och med. Nu väntar jag bara på att blommorna ska förvandlas till tomater så jag får ha min egna lilla harvest festival.
Jaha jaha.
Här har vi ett litet litet elefantöra. Har två stycken, det andra är lite klenare än så länge och ännu mindre. Sofie äger moderplantan och tog med sig två skott till mig ända från Uppsala. Jaaa, jag vet, så himla himla snällt. Fina krukor (det andra örat har en likadan såklart) tänker ni? Javisst. Det är ett arv från mormodern min.
Här tog vi två flugor i en smäll, eller två blommor på en bild, ni får välja vilket talesätt ni tycker är lämpligast. Till höger har vi en murgröna. Finns inte så mycket att säga om den, mer än att den är fin. Köpte den på Ica maxi för 15 spänningar. Till vänster har vi en blommar jag inte kan namnet på. Fick ett skott av morsan. Vi kan kalla den för horblomma (förökar sig snabbt och ofta och är heller inte så kräsen). Tror att horblomman kommer bli utomordentligt vacker med tiden.
Till sist har vi en oss lite mynta. Det är nog det absolut lättaste man kan odla, så lätt att det blir tråkigt. Just nu är den fin, men när den börjar bli träig kommer jag nog slänga den..... Använder mynta mest bara i mojitos och det dricker jag inte så ofta längre, jag har ju blivit så ordentlig med åren (läs snål... romen börjar sina och jag orkar inte köpa ny).
Ja, men dåså. Det var det. Das war alles. That's it. Nej fast inte riktigt då. HAHA där lurade jag er allt! I mitt fönster står nämligen ett skott av en pelargon, mårbacka för att vara mer exakt. som ska få rota sig lite mer, sen jävlar åker även den ner i jorden. Kul. Ja, åååh så kul vi har det här på pensionärsvägen, jag och mina blommor.
Är nu en tredjedels sjuksköterska. Japp. Fick betyg på A-uppsatsen och sista tentan idag och jag hade klarat bägge. Nu är det sommarlov for realskies. Vad jag fick för betyg? ......... C.
m
Nemen visst det är väl bra. Jag är väl nöjd att jag klarat allt.... men. fan. Är det för mycket begärt med ett endaste litet A? Okej att jag inte fick det i den här kursen, men den kursen jag var två poäng ifrån A på ena tentan och ett halvt poäng ifrån A på andra tentan??? Nej, det grämer mig lite, det gör det allt. Meeeeeeeeeeen nu skiter vi i det och tänker på det som är positivt här i världen.
Jajajajajajaha. Dagen innan tenta! En storslagen dag actually. Jag klev upp 07.00, pluggade fram till 12.00, åt lunch, pluggade igen fram till 16.00............................................................ HAHA. Eller? Nja. Men truth be told, jag klev faktiskt upp 07.17. Sen gick allt utför. Jag satte mig ner för att läsa mina jävla pluggpapper som jag bara vill bränna upp just nu, men jag kände att nej, jag vill inte mer, jag vill inte läsa igen dom här för tusende gången. Jag muntrade därför upp mig själv genom att titta på ett avsnitt av Downton Abbey. Sen tittade jag på mina papper igen, blev less, tittade på avsnitt till. Efter det försvann timmarna; jag hämtade skorna jag beställt, jag storstädade, jag rev ut en stor del av mina kläder ur garderoben för att se vad som passade till de nya skorna, åkte till mamma för att skanna lite papper, bäddade rent i sängen, åt mat, tittade på 20 avsnitt till, med mera med mera.
Just nu roar jag mig med detta:
Ja, oj, vilken produktiv dag. Jag är väldigt nöjd med mig själv, känner ingen ångest alls.
Den här månaden har varit sjuk i huvet, eller rättare sagt jag har varit sjuk i huvet. Jag har shoppat som om det inte fanns nån morgondag. Jag är tydligen värd det enligt mig själv. Vet egentligen inte vad jag gjort för att vara värd det, men det är ju fint att jag kan vara så snäll mot mig själv ändå. Jag har ju köpt två par jeans, lite tröjor, en jackjävel. Och vad gjorde jag nu för några sekunder sen? Beställde ett par skor. Jaja, nåt ska man ju göra istället för att tentaplugga. Och jag har ju faktiskt lovat mig två par nya skor till våren. Och det var 100 kr rabatt på junkyard. Och jag ville verkligen ha dem. Dock är det inte de skor jag suktat över hela vintern. Nej, jag ångrade mig idag, bestämde mig att dom var nog inte så snygga ändå och beställde dessa istället...................
Hahahaaa spontanköp deluxe. Jag är dock fairly sure att jag inte kommer ångra mig.
Och just det! Jag har eventuellt punka i ett av bildäcken märkte jag tidigare idag....... Såatteeee. Jag borde väl kanske inte slösa pengar på skor, men, jaja, nu är det gjort, det är mitt sätt to make lemonade.
Då var det så att jag har blivit T2a. Idag började alltså skolan på riktigt igen. Och I have to say, det var riktigt roligt! Vi har fått reda på var vi ska ha praktik i vår. I år är tydligen första året de bestämmer praktikplatser åt en, förut har man fått välja. Som den pessimist jag är tänkte jag att jag skulle bli tilldelad typ Strömsund eller nåt skit. Vart jag hamnade? I Hackås. ???? Hur fan är det ens möjligt? Det kan ju inte vara så att jag har haft så ultimat tur? Det måste ju vara att dom kollat upp vart man bor (jag är skriven i Hackås). DOCK, det som mottalar den teorin är att min väninna Ellinor som är skriven i Offerdal hamnade i Bräcke, när det fanns platser i Offerdal. Ja ja, I dont know.
MEN iaf, det roligaste på hela dagen var när vår föreläsare i mikrobiologi sa, (när vi pratade om STDs) "Alla goda ting är tre. Syffe, bagge, gonorré". Hahahaaaa. Kulkulkulkulkul.
..ingenting annat, det kostar för mycket". Njaa, Ellinor, jag tycker du nöjer dig med väldigt lite här i livet. Jag vill ha betydligt mer än ett halsband av korall.
Känner att jag måste förtydliga här, det här är alltså inte vilka jeans som helst, utan ett par Levis-jeans......
Just in case nån får för sig att köpa en liten present till mig. Det här är vad jag saknar i mitt liv just nu.
Jag hatar att jag inte kan komma ihåg vilken endokrin körtel som kalcitonin insöndras från. Jag hatar att den här julledigheten inte har varit så mycket av en ledighet. Jag hatar att min bil är en jävla isbit. Jag hatar att Carro snart åker tillbaka till jävla Umeå och att jag knappt har träffat henne. Jag hatar att Sofie snart flyttar till jävla Uppsala. Jag hatar tydligen alla städer på U. Jag hatar att Kalla är så dålig i Tour de ski (jag vet, Stina äger, men fan Charlotte, du är ändå min favorit). Jag hatar att jag har tenta om en vecka. Jag hatar att den här tentan är omöjlig att plugga till. Jag hatar att jag inte kan sova och istället listar upp saker jag hatar. Jag hatar att jag tycker synd om mig själv, när jag egentligen är jävligt priviligerad. Jag hatar att jag måste köpa kurslitteratur för 1500:-. Jag hatar att jag måste sitta inne i en jävla lägenhet och plugga hela dagarna istället för att åka skidor. Jag hatar att jag aldrig kommer ta mig upp imorgon. Jag hatar att jag svettas ihjäl varje natt. Jag hatar att jag är lat och inte orkar jobba. Jag hatar att jag är den tråkigaste personen som finns, som alltid säger nej till roliga saker. Jag hatar att medvinden aldrig öppnar och att jag har två tusen mil till skolan. Jag hatar att Monki inte finns i stan längre. Jag hatar att jag inte vågar beställa kläder från Monki. Jag hatar att jag har en blåsa i munnen. Jag hatar att jag aldrig har nån god mat hemma. Jag hatar att jag inte har nån soffa. Jag hatar att min granne sjunger varje kväll.
Men. Främst av allt så hatar jag att Dumbledore är död. Och ja, jag vet, han var sjuk, det fanns ingen räddning, det var inte Snapes fel, jag vet allt det där. Men ändå, va fan. Vem vill leva i en värld där Dumbledore är död, en värld där Albus Percival Wulfric Brian Dumbledore inte finns? Inte jag i alla fall. Inte jag.
Varje natt, och då menar jag V A R J E natt, under kanske 1,5 veckas tid har jag vaknat 01.45. Varför? Det börjar bli creepy as fuck. Jag somnar såklart alltid om på en gång, men ändå! Varför vaknar just det klockslaget? Det betyder nånting, It's a sign från gud eller djävulen eller what ever. Jag tror att jag är the chosen one kring inte vet jag, nånting, jag vaknar för att jag ska kliva upp och agera på något vis, för att skapa world peace, men istället somnar jag om..... Eller så är det nåt fel på mig?
Just det! idag på skolan hände det nåt sjukt. Det kom in jävla galning i fiket (eller vad jag nu ska kalla det, i G-huset) och skrek "Jag vill bara säga att Jesus lever och han älskar er alla", sen sprang han ut. Jag hittar inte på det här!! Det är helt sant. Det kändes ganska olustigt faktiskt, han kändes som en typiskt person som hade kunnat ta fram ett vapen och skjutit ner oss alla, eller avfyrat en bomb eller nånting.
Har haft en ganska bra vecka ändå. Dock har den varit jävligt seg, men den har ändå gått fort, om ni fattar vad jag menar. Jag är konstant trött. Det är helt sjuk egentligen. Jag sover typ 9 timmar per natt och ändå känns det som att jag är trött dygnet runt, varje dag. Ja hörrni, det är ett helvete, Men iaf, tillbaka till varför veckan har varit bra..... well
Jag fick tillbaka min anatomitenta iiiiiiii tisdags tror jag OCH jag fick ett B på den. Det är jag superstolt över. Jag vet att det egentligen inte spelar nån roll vilket betyg man får, så länge man klarar den, men ändå, jag fick ett B, jag är nöjd. Låt mig vara det, damn it.
Idag hade jag ett seminarium och det gick också jättebra! Det var ett seminarium kring människans utveckling och vi skulle redogöra för Sigmund Freud och hans psykoanalys, Ja, vad ska jag säga, jag kan min Freud. Jag har ju haft en hatkärlek till Freud ända sedan gymnasiet. Kärlek för att han är jävligt begriplig och han var en smart gubbe. Hat pga hans kvinnosyn, eller snarare bristande kvinnosyn. Det var ju Freudan som myntade begreppet om hysteriska kvinnor, så ja, ni fattar! Men iaf, det var ett kul seminarium och det gick faktiskt skitbra!
Det firas med en öl och premiär av På spåret, där First aid kit är gästartist <3 Där av rubriken till inlägget alltså. Jag vet att America inte är ett orginal av FAK, men dom gör det så jävla bra! Och jag har hört den live i Central park. Och jag har varit på New Jersey turnpike och räknat bilarna, så atteeeee.
Nu ska jag berätta en ganska sorglig anekdot från mitt liv.
För ungefär fyra år sedan (eller nåt sånt, time flies så jag kommer inte riktigt ihåg, jag vet att det var sommaren innan jag började trean på gymnasiet) var jag så sjuk, så sjuk, så sjuk. På riktigt var det riktigt synd om mig, jag hade både halsfluss och bihåleinflammation och låg i soffan och ville dö i typ sex veckor. Iaf, tillbaka till det jag ville berätta! Jag var sjuk, det var sommar, jag bodde i Hackås hos the mamas and the papas. En dag bjöds det på lax till middag, laxbitar som tillagades i ugn. Jag hatar att äta när jag är sjuk, det gör väl typ alla, men ändå, jag HATAR det. Jag tog några få tuggor av den där laxen och sen ville jag spy och mådde illa resten av kvällen.
Och jag kan än idag inte äta sån lax. Jag testar mig själv lite då och då. Jag förskönar det. Typ igår när jag planerade vad jag ska äta i veckan tänkte jag att "men det vore ju ganska gott med lax ändå! med en redig romsås till. mmmmmmm va gott.". Sagt och gjort, jag lagade det till middag idag. Om det var gott? NEJ. Så jävla äckligt, Grejen är att det är sååå psykologiskt, det är en sån betingad respons av mig. Gravad lax kan jag flera kilo av, rökt (både varmrökt och kallrökt) lax älskar jag, till och med ugnsstekt helsida tycker jag är svingott, men just dom där laxbitarna tycker jag är så jävla äckliga.
Ska jag berätta någonting som jag är jävligt less på? En fråga. En fråga jag tycker jag har fått ställd till mig alldeles för många gånger under de senaste kanske 4 åren, från släkt och vänner, men även från folk som jag knappt känner."Har du nån kille/är du tillsammans med nån?". För det första, varför antar alla att om jag skulle vara tillsammans med någon så skulle det vara en kille? Den där frågan får mig att må kasst. Varje gång jag måste svara på den frågan med ett nej känns det som att jag gör personen som ställde frågan besviken och man får en reaktion som säger att det är något fel på mig. VAFAN. Varför måste det vara fel på mig för att jag inte lever tillsammans med någon. Varför är det fel på någon som väljer att leva sitt liv ensam? I'll tell you why. Det här fittiga jävla normativa samhället vi lever i. Det kan dra åt helvete.
Normen är att vara tillsammans med någon, att dela sin vardag med någon, att leva sitt liv med någon och alla som inte gör det lever sitt liv fel. Det spelar ingen roll om man är nöjd med att vara ensam, om man mår bra av det, nej nej, det alla söker efter i livet är en partner. Då ställer jag motfrågan. Är alla som lever i ett förhållande lyckliga? Den kan ni få suga på ett tag. Svaret är nej. Och det är väl mer tragiskt tycker jag, eller? Att man väljer att leva i ett förhållande, trots att man inte mår bra av det, för att man tror att man inte klarar sig själv.
Ett annat scenario jag har varit med om är "Gud, vad glad du är idag. Har du träffat nån?" ???? Va? Är det den enda anledning till varför man kan vara glad? Är det den ultimata källan till lycka? Ja, det kanske det är, inte fan vet jag, men dit jag vill komma är att det finns mycket annat i livet som kan göra mig glad.
OCH och och, (nu känner jag att det bara väller ur mig) när folk säger "jag fattar inte att du orkar laga goda middagar när det bara är du som ska äta". Nehe? Så jag ska laga äcklig mat, för det är ändå bara jag som ska äta den? Ja, det låter ju jävligt logiskt. Eller jag kanske inte ska äta någon middag alls. Jag kanske ska sitta hemma och deppa varje kväll över att jag inte har någon att äta min måltid tillsammans med. Jag kanske ska straffa mitt ensamma jag, genom att inte äta. Är det dit folk vill komma, att om lever själv ska man vara deprimerad och lida av ätstörningar?
... är postnordappen. Bara så ni vet. Jag har beställt rätt så många paket på senaste tiden: böcker, julklappar, kläder till mig själv och annat skit. Om man har postnords app så uppdaterar den heeeeela tiden var dina paket är! Jag kommer checka in där 2000 gånger på en dag typ. Bästa jag har varit med om på länge. Och ja, jag är sponsrad. Får 2 miljoner spänn för denna endorsement. Värt.
På tal om nåt helt annat. Mina läppar. Dom går igenom en tuff period just nu. Dom är torr och dom spricker. Och nu kommer alla (iaf mamma) säga "men, smörj dom bara!!!". Ja men det är ju lätt för er att säga. Jag gillar inte att smörja dom. Och jag vill inte vänja dom vid den lyxen, för då kommer det bli så att dom tillslut inte klarar sig utan smörja. Säkert. Mina händer börjar också få det ganska jobbigt. Dom tänker jag inte heller smörja. För mig finns det inget värre än handkräm. Bläääää. Händerna blir alldeles klissiga och äckliga. Och den där krämen går aldrig in heller.
En annan sak som är jobbigt på riktigt är min nacke. Aj vad ont jag har. Riktigt ont. I natt kunde jag knappt sova (ok, sov 9 timmar, men vaknade till ganska många gånger) pga att min nacke värker och är stel. Den knakar hela tiden och jag känner mig spänd. Det gör ont. Jag får inte till mina kuddar när jag ska sova heller. Antingen blir kuddarna för höga = ont, eller så blir dom för låga = ont.
Jag är en 22årig (jag har tydligen hunnit bli 23) hora som ser positivt på livet, inte jämt, men ibland. Jag gillar att åka skidor, jag gillar indiemusik (japp I'm a real hipster), jag gillar att äta, jag gillar att skratta. Olivfantast. Vänsterhänt and proud of it.
m
