Jag har en familjemedlem som verkligen inte gillar mig. Min systers sambo. Vi kan kalla honom för Snygg-Matte, eller Tias, eller Kalle Matte Mö. Ni vet vad man säger, kärt barn har många namn, namn som jag har givit honom, allt för att deklarera min kärlek, för att säga välkommen till familjen. Ibland brukar jag sjunga och tillägna låtar till honom såsom den här:
Vad får jag tillbaka? Jo, jag har fått ett smeknamn av honom, Sur-Julia. När jag säger att jag ska komma och hälsa på möts jag av suckar. Så fort jag kommer hem till honom och min syster Emma stänger han in sig i deras sovrum och stannar där tills jag har åkt. Om han mot förmodan skulle sitta ute i soffan med oss så har han hörlurar på sig och svarar inte när jag försöker prata med honom.
Vad ska jag göra? Det här börjar gå för långt, det har börjat ta över mitt vardagsliv. Det är det enda jag tänker på: Hur ska jag få Snygg-Matte att gilla mig? Är det någon som har något tips? / Olycklig tjej_94
Ännu en ledig helg för mig. Skönt. Det är man ju inte bortskämd med så att säga..... Jag ska snart iväg på middag och sen ska jag dricka drinkzzzzzz ända till dawn rises. Nej inte riktigt ändå. Det är ju en dag imorgon också. En dag som jag vill uppleva levande. Jag tror jag ska åka på ica maxi och köpa godis. Eller rättare sagt hämta godis. En annan har ju nämligen fått 30 kronors rabatt på lösviktsgodis. Jag känner även för att ta en fika på stan. Lät så jävla mysigt när jag kom att tänka på det för 5 min sen. Ska bara försöka tvinga med mig nån, vilket inte kan vara alltför svårt, vem vill inte umgås med mig över en kopp java liksom?
Någonting annat? Jo. Jag har på nåt vis lyckats riva mig själv på ögonlocket. Hur?! I don't know. Kanske under nattetid. Igår gjorde det svinont i allafall. Tänk er. Vet ni hur tunn huden är på ögonlocket? Idag är det lite bättre, tackar som frågar, men det gjorde ont att tvätta ansiktet imorse I'll tell you that much.
Mycket folk i min närhet tittar på Paradise hotel och de flesta säger att de stör sig på nån tjej som pratar svengelska. Därför undrar jag: Tycker Ni att det är jobbigt när jag skriver på svengelska? För ni vet, jag är ju under träning. Jag måste försöka få in det engelska språket i mitt vokabulär så mycket som möjligt innan sommaren är här. Dessutom kan jag ibland tycka att jag får mer kraft i mina uttryck om jag får skriva dem på engelska. Men om ni vill att jag ska sluta så kommer jag självklart att göra det. INTE!! HAHAHA. Det här är min blogg. Live with it. And don't mess with me. You mess with me, you mess with my famigly.
Som ni vet, do to mitt förra inlägg, så jobbade jag igår. Dock var det en väldigt lättsam arbetsdag, jag hade inte behövt bara så sur faktiskt. Inget speciellt hände, det var bara som vilken dag som helst, men ändå lättsammare på nåt vis. Efter jobbet åkte jag raka vägen till mina fosterföräldrar, Carro och Filip. Där blev jag bjuden på middag, vilket alltid är lika lovely. Lyssna på det här bara: Jag kommer in genom deras dörr, blir mottagen av glada röster. Jag går in i köket, Carro frågar om jag är hungrig, ja det var jag ju självklart, jag är alltid hungrig. Jag frågar vad jag ska göra, om jag ska hjälpa till med något. Carro säger att jag kan sätta mig på kökssoffan och vila. Alltså!!! Ni hör ju. Har jag det bra eller vad? Sen blir jag bjuden på en skitgod kycklinggryta med ris till.
Efter maten åkte jag och Caroline hem till Linnea i Odensala. Carro skulle låna lite kläder inför Vietnamresan. Det var första gången jag var hemma i Linneas lägenhet vilket visade sig vara en skitfin lägga. Efter att ha varit där skäms jag typ över hur jag har det. Fast nej, så ska jag itne säga, jag älskar ju min lägenhet också! Japp det var min gårdagen det. Nu ska jag titta lite mer på BAU-teamet i Quantico, Virginia, om ni förstår vad jag menar *wink wink*.
Just ja, jag glömde en sak! Linnea lärde mig ett nytt uttryck igår. Ett uttryck som kommer bli väldigt användbart för mig tror jag. Hon berättade att hon skulle till frissan och att hon pågrund av detta var "nervös som fittan". HAHA. Jag ser väldigt många användsområden för detta uttryck. Innan ett prov och läraren frågar hur det känns "jooo, det är bra, nervös som fittan, men annars så". Tack Linnea!
Jag är sur. Jag var glad tills för ungefär en halvtimme sedan. Vad hände då som förändrade hela min syn på tillvaron? Jo, det damp in ett ödesdigert sms som sa att jag ska jobba imorn mellan 07.00 och 16.00. Det är mitt egna fel och det är därför jag är så sur. Jag vet precis hur jag tänkte när jag la mig tillgänglig "jag jobbar ändå så lite den här veckan. Jag är dessutom ledig hela helgen. Om det skulle behövas så kan jag väl jobba....". Tack, past me, tack din jävla jävel. Jag är inte alls sugen på att jobba. Jag som dessutom igår skröt över att det är första måndagen jag är ledig sen nån gång i mars, men nerå, det såg jag till att förstöra för mig själv. Visst, det är inte så farligt, jag har varit med om värre jobbperioder, 7 dagar på raken är inte så hemskt farligt, men ändå! Jag hatar när man tror att man är ledig och sen så är man helt plötsligt inte det. Jag som hade tänkt åka in till stan ikväll, åka på ica maxi och köpa nåt gott kvällsfika och sen sova länge imorn.
Nog med klag! Helgens höjdpunkter kommer här:
* När jag trodde att mamma sa bondhora. Tyvärr visade det sig senare att hon i själva verket sa bondmora.
Min far Per Olof Thomas och jag åkte en dag på renslakt. Pappa har nämligen sagt att om bor i Jämtland måste man ha varit på renslakt minst en gång i sitt liv. Jahopp. Vad gör man som den duktiga dotter man är? Jo, på sin lediga dag följer man med sin far upp till Glen för att titta på renar som blir infångade i lasso och sedan skjutna i huvudet med en bultpistol. Det är vad man gör.
Long time no see huh? Mmm, en annan har ju så fullt upp i livet att man inte ens hinner stanna upp och skriva om sig själv. Oj oj oj, snacka om det händer saker i mitt liv nu alltså. Efter att ha jobbat en hel sommar på Dalsätra servicehus jobbar jag nu på................................ Dalsätra servicehus. Efter att ha drömt om USA i en hel jävla evighet är det nu bara 259 DAGAR KVAR TILL AVRESA. Woho det är ju ingenting. (Läs meningen med eller utan ironi, ni får välja själva.)
Nej, men helt på riktigt ska jag inte klaga, det är hemskt dumt att klaga i onödan, det har ju hänt en hel del bra saker på sistonde. Jag har köpt en perkulator som brygger magiskt gott kaffe. Jag har äntligen (eller ja, det var ju nån månad sen nu) köpt min drömryggsäck som ska få följa med mig till USA. Vad mer? Jo, jag har bestämt att jag ska vara ledig 5 veckor i vinter och bara leva, sova och åka skidor så mycket som möjligt. Jag haaar varit hos tandhygenisten som sa att jag hade de vackraste tänder hon nånsin sett (eller nåt sånt... no biggie). Jag har släktforskat och kommit fram till att vår släkt härstammar, tro det om ni vill, ifrån Japan.
Idag har jag varit ledig. Helt ledig. Jag har varit och köpt tandborstar på apoteket. Jag har varit och köpt handtvål och tandkräm på dollar store. Jag har städat undan mina sommarjackor. Sen kom mamma hit, just out of the blue och tvingade mig att bjuda henne på fika. Har jag haft en hektisk dag eller vad?
Jag är en 22årig (jag har tydligen hunnit bli 23) hora som ser positivt på livet, inte jämt, men ibland. Jag gillar att åka skidor, jag gillar indiemusik (japp I'm a real hipster), jag gillar att äta, jag gillar att skratta. Olivfantast. Vänsterhänt and proud of it.
