Hem från staterna tog jag med mig en trevlig present till mig själv: sötsuget från helvetet. Jag har aldrig riktigt haft ett sötsug/sockerberoende, kanske när jag var barn, men det var väldigt många år sedan. När folk har pratat om att de alltid vill ha något sött efter maten har jag bara ryckt på axlarna, men nu! Det är som att gå in i en boxningsmatch med sig själv varje dag. Det var väl inte direkt så att jag överöste mig själv med godis när jag var borta, dels för att det var dyrt med godis och för att jag inte är en sån som häller i mig godis (längre), men jag var heller inte snål med mig själv, så som jag brukar vara, utan jag tänkte "du är på semester, treat yo' self". Det får jag sota för nu. Att jag har två påsar godis med mig hem från tax free gör det inte bättre. En sak är säker, dock, jag ska vinna. Och innan ni dömmer mig och tror att jag inte vill äta godis varje dag för att jag har något komplex över min kropp, hejda er tack! Det är inte för att jag är rädd för att gå upp i vikt, jag vet att jag inte är överviktig, det är inte det det hela handlar om. Jag gör det för mina tänders skull. Mina tänder är värd så mycket mer än att bli exponerade för en sockerchock titt som tätt. Jag gör det även i rädlsa för vad min mamma skulle säga om jag efter nästa tandläkarbesök fick beskedet att min tandhälsa har dalat. Jag gör det även för min ekonomis skull, för lets face it, som student har man inte riktigt råd med tandläkarräkningar. Det för mig in på en annan sak. Politik!
I Sverige har vi något som heter fri hälso- och sjukvård. Till skillnad från länder som till exempel the United states of America spelar det här ingen roll om du är rik, eller fattig, alla har rätt till samma vård. Perfekt, eller hur? När du blir sjuk, för det blir alla någon gång, behöver du inte tänka på att ha den rätta försäkringen. Om du bryter benet behöver du inte tänka på hur mycket det kommer kosta dig att få det gipsat. Om du blir inlagd på en avdelning behöver du inte känna dig stressad över hur många nätter du egentligen har råd med att ligga där. Det är saker man inte ska behöva oroa sig för när man är sjuk. Alla ska ha råd med att vara sjuk. Perfekt, eller hur? Då har vi kommit fram till problemet. Tandvård! Borde inte tandvården ingå i hälso- och sjukvården? Jo, visst, vi har kommit så långt att vi har gratis tandvård till det år vi fyller 19, men sen då? Vi i min generation har det ändå ganska bra. Vi har fått det inpräntade i våra huvuden hur viktigt det är att hålla sina tänder rena och friska, vi vet vad konsekvenserna är om vi slarvar. För oss finns det även något som heter abonnenmangstandvård, vid det sista tandläkarbesöket som är gratis (innan man fyllt 19 år), görs en helhetsbedömning på din mun och dina tänder. Utifrån den bedömningen hamnar du i en permiegrupp och får betala en viss summa i månaden eller per år och har då rätt till undersökningar och behandlingar mot karies med mera. Jag ska inte klaga, jag betalar 500 kr/år. Dock, kan olyckor hända, jag skulle kunna ramla i en stentrappa (min värsta mardröm) imorgon och slå ut mina tänder och det täcks inte av abonnemangstandvården. Vad det kommer till då är att man måste ha en bra försäkring och det systemet gillar inte jag!
Jag har en historia från verkliga livet. En kille, som jag inte känner, men jag umgicks med en gång på en förfest (det är där allt händer), berättade om hur han, när han var 10 år gammal slog ut sina tänder i en skoterolycka (kan alla sluta att tönta sig med skotrar). Efter det fick han olika proteser insatta, han skulle inte få permanenta tänder insatta förrän han hade växt klart. När han var 18 år hade han gått på ännu ett tanläkarbesök. Tandläkaren hade då sagt till honom att han ville vänta ett år till med att sätta in de permanenta tänderna, alltså efter att han hade fyllt 19 år. Killen som inte tänkte efter ordentligt sa att det var okej. När han sen kom hem och berättade det för sin mamma blev hon rosenrasande. Why? Jo, för det skulle kosta skjortan. Jag kommer inte riktigt ihåg summan nu, men det var en mardrömssumma. Det löste sig för den killen för hans arga mamma (you go) ringde till tandläkaren och frågade vad som skulle förändras i hans mun på ett år, svaret var "ingenting". Lovely. Han fick tänderna insatta när han var 18 år och det var gratis.
Jag tänker på mina föräldrar. Min mamma är tandsköterska. Hon tar hand om sina tänder, nu, men när hon var liten var det inget man brydde sig om. Man förstod inte bättre. Hon har gamla lagningar som går sönder lite då och då, som måste bytas ut. Hon har gamla lagningar som man har kommit på är giftiga, som måste bytas ut. Det kostar en helvetes massa pengar. Jag tänker på historier som jag har hörts berättats på jobbet. Folk som inte har haft hål i tänderna sen de var 10 år gamla, men de gamla lagningarna har börjat expandera inuti tänderna, så att tänderna spricker och måste lagas och fyllas. Det blir dyrt. Att gå till tandläkaren idag kan kosta 10 000 kronor/besök. Har alla i Sverige råd med det. Nej, det tror inte jag. Ska inte alla i Sverige ha råd att ha friska och hela tänder? Jo det tycker jag! Ska tandvård ingå i den fira hälso- och sjukvården? Borde inte det ingå i den svenska välfärden? Absolut!
