...... jag får aldrig vara ifred. Inte ens när jag sitter på kontoret och arbetar med viktiga saker som bilderna ovan visar. Det är ganska svårt att få arbetsro faktiskt.
Idag har jag gjort något som är bland det onödigaste jag gjort i mitt liv. Onödigare än att säga upp hela mitt liv i Jämtland för att åka till Umeå i två månader för att sedan flytta hem igen. Ja, jag tror nästan det.
Jag har haft några utslag/torrfläckar på benen i några månader och igår bestämde mamma (eftersom hon bestämmer över mitt liv) att nu fick det vara nog. Vad betyder det? Jo, att jag idag skulle inbefinna mig på den öppna mottagning på Myrvikens hälsocentral. F I N E. Jag var där när de öppnade 9.30 tillsammans med 70 000 gamlingar som alla skulle ta influensavaccin. Jag fick sitta och vänta i en timme. Sedan fick jag äntligen träffa en distrikta som i stort sätt berättade för mig att jag skulle smörja mig mer. Det kostade 100 spänn. Time and money well spent.
Jadu Annie, du har det inte så lätt du, med journalister som pressar dig till svar. Dock måste jag säga att du gjorde ett riktigt fint jobb i denna intervju, du lurade bort dem helt med dina välformulerade ord, det ska du verkligen ha cred för.
Jag är en 22årig (jag har tydligen hunnit bli 23) hora som ser positivt på livet, inte jämt, men ibland. Jag gillar att åka skidor, jag gillar indiemusik (japp I'm a real hipster), jag gillar att äta, jag gillar att skratta. Olivfantast. Vänsterhänt and proud of it.