Då var det så att jag har blivit T2a. Idag började alltså skolan på riktigt igen. Och I have to say, det var riktigt roligt! Vi har fått reda på var vi ska ha praktik i vår. I år är tydligen första året de bestämmer praktikplatser åt en, förut har man fått välja. Som den pessimist jag är tänkte jag att jag skulle bli tilldelad typ Strömsund eller nåt skit. Vart jag hamnade? I Hackås. ???? Hur fan är det ens möjligt? Det kan ju inte vara så att jag har haft så ultimat tur? Det måste ju vara att dom kollat upp vart man bor (jag är skriven i Hackås). DOCK, det som mottalar den teorin är att min väninna Ellinor som är skriven i Offerdal hamnade i Bräcke, när det fanns platser i Offerdal. Ja ja, I dont know.
MEN iaf, det roligaste på hela dagen var när vår föreläsare i mikrobiologi sa, (när vi pratade om STDs) "Alla goda ting är tre. Syffe, bagge, gonorré". Hahahaaaa. Kulkulkulkulkul.
..ingenting annat, det kostar för mycket". Njaa, Ellinor, jag tycker du nöjer dig med väldigt lite här i livet. Jag vill ha betydligt mer än ett halsband av korall.
Känner att jag måste förtydliga här, det här är alltså inte vilka jeans som helst, utan ett par Levis-jeans......
Just in case nån får för sig att köpa en liten present till mig. Det här är vad jag saknar i mitt liv just nu.
Jag hatar att jag inte kan komma ihåg vilken endokrin körtel som kalcitonin insöndras från. Jag hatar att den här julledigheten inte har varit så mycket av en ledighet. Jag hatar att min bil är en jävla isbit. Jag hatar att Carro snart åker tillbaka till jävla Umeå och att jag knappt har träffat henne. Jag hatar att Sofie snart flyttar till jävla Uppsala. Jag hatar tydligen alla städer på U. Jag hatar att Kalla är så dålig i Tour de ski (jag vet, Stina äger, men fan Charlotte, du är ändå min favorit). Jag hatar att jag har tenta om en vecka. Jag hatar att den här tentan är omöjlig att plugga till. Jag hatar att jag inte kan sova och istället listar upp saker jag hatar. Jag hatar att jag tycker synd om mig själv, när jag egentligen är jävligt priviligerad. Jag hatar att jag måste köpa kurslitteratur för 1500:-. Jag hatar att jag måste sitta inne i en jävla lägenhet och plugga hela dagarna istället för att åka skidor. Jag hatar att jag aldrig kommer ta mig upp imorgon. Jag hatar att jag svettas ihjäl varje natt. Jag hatar att jag är lat och inte orkar jobba. Jag hatar att jag är den tråkigaste personen som finns, som alltid säger nej till roliga saker. Jag hatar att medvinden aldrig öppnar och att jag har två tusen mil till skolan. Jag hatar att Monki inte finns i stan längre. Jag hatar att jag inte vågar beställa kläder från Monki. Jag hatar att jag har en blåsa i munnen. Jag hatar att jag aldrig har nån god mat hemma. Jag hatar att jag inte har nån soffa. Jag hatar att min granne sjunger varje kväll.
Men. Främst av allt så hatar jag att Dumbledore är död. Och ja, jag vet, han var sjuk, det fanns ingen räddning, det var inte Snapes fel, jag vet allt det där. Men ändå, va fan. Vem vill leva i en värld där Dumbledore är död, en värld där Albus Percival Wulfric Brian Dumbledore inte finns? Inte jag i alla fall. Inte jag.
Jag är en 22årig (jag har tydligen hunnit bli 23) hora som ser positivt på livet, inte jämt, men ibland. Jag gillar att åka skidor, jag gillar indiemusik (japp I'm a real hipster), jag gillar att äta, jag gillar att skratta. Olivfantast. Vänsterhänt and proud of it.
