Sitter, eller ligger, och tittar på SM nu. Kul att Kalla leder med en minut innan loppet ens är slut. Kul för henne och kul för Sverige med tanke på att OS börjar om 20 dagar, men för resten? Alltså, ja, det måste ju nästan kännas lite pinsamt att den som kommer tvåa är mer än en minut långsammare. Oj oj oj. Nu vann hon, med 1 minut och 12 sekunder. Waow.
Igår hade jag en liten sammankomst här hemma. Vi var några från gamla klassen som bestämde att det var dags att umgås igen. Jag spöade dem på Wii sports och lite sånt. Det var kul. Och tur för dem, om nån hade vunnit över mig hade jag antagligen kastat ut den personen. Ja, what else... Jag avslutade sammankomsten med att sjunga med i lite Dolly Parton-låtar för dem. Det var väldigt uppskattat. Sen gick vi (eller vi fick faktiskt skjuts) på G3, på deras rockbar. Yes.
Imorse när jag vaknade så kände jag bara "jag vill inte vara här". Vet ni att det är över 500 dagar kvar till vår resa. Alltså sommaren 2015. Jag orkar inte detta, Jag vill åka nu!!!! Jag vill inte jobba längre. Jag vill resa, sen vill jag plugga, till nånting, vet inte vad. Ååååååååååååååååh. Jag skulle också vilja plugga utomland. Tänk att plugga typ engelska i USA i en termin. DRÖMMEN!
Slutsats: Min kropp tycker om att vara otränad och fet, för när jag försöker göra nånting åt det säger den ifrån på detta vis.
Också ringde de ju självklart från resursen imorse och hade ett jobbpass åt mig mellan 7 och 14. Jag behöver verkligen jobbtimmar, har typ inga den här månaden, men jag var ju då tvungen att tacka nej. Åhhhhhhhhhhh.
Jag har aldrig förstått mig på dem som är typ "åh, men nu är jag sjuk, så jag behöver inte göra nånting, jag kan bara ligga i sängen hela dagen och inte bry min om nåt". När jag är sjuk har jag bara panik och ångest över allt jag inte kan göra, vilket resulterade i att när jag fortfarande gick i skolan så gick jag på skolan även fast jag var dödssjuk. Dock kan jag inte göra så nu, jag kan inte jobba. Gamlingarna har så jävla dåligt immunförsvar och jag vill inte smitta ner nån.
Jag tänkte på en sak idag när jag körde över Vallsundsbron. Det här var min tanke: "Tänk om jag får sladd nu och kör rakt in i räcket och räcket går sönder och jag fortsätter rakt ner mot vattnet, typ som Thelma och Louise, fast från deras sida var det planerat....................
............vad händer då? Vad kommer att hända innan jag landar i vattnet och druknar? Kommer jag att svimma? Kommer jag att vara medveten hela tiden och dö skrikandes? VAD KOMMER ATT HÄNDA? VAD?!"
Ja, det var en liten tanke jag hade, sen var jag på fastlandet igen, levande och hungrig.
Idag på jobbet när jag skulle hjälpa en tant upp från sin säng sa hon såhär till mig (och jag hittar inte på det här, det är sant!): "Åh va kalla händer du har. Varför har du så kalla händer? Men du, du har ett varmt hjärta, det är dit all värme går."
Nu ska jag snart åka till Carro. Har fått en personlig inbjudan. Tydligen har hon bakat en kaka. Mh-mm, good friends livin' large in Östersund.
Idag har jag och Carro varit på stan och jag måste säga att jag är sketans nöjd med det jag har handlat. Vänta bara så ska ni få se!
Denna köpte jag på MQ, det första jag någonsin har handlat där, eftersom det brukar vara alldeles för dyrt för mig. Den kostade 149, innan rean kostade den 499!!
Den här lilla skjortan köpte jag på Monki, det var inte första gången jag handlade där.... Den kostade 100, innan rean kostade den 300. Det var ju också en ganska så bra rabatt kan man väl säga.
Fyndade även dessa örhängen för 35 spänn. Alltså 35 spänn för båda paren! Japp. Som sagt, är ganska nöjd.
Sen bestämde vi oss för att vi ville ha nåt att äta. Vi gick till Sammurai för att frossa i deras lunchbuffé, men där var det fan smockat. Då gick ist till Shanghai Wok, tror jag det hette (?), och åt tre små rätter. Det var gött! En bra dag alltså. Imorn ska jag jobba. Yes.
..........jag hade imorse alltså. Mitt liv kändes seriöst som en dålig fars. All fars är dålig i och försig, men ni fattar vad jag menar. Jag skulle lägga om ett sår, jag hade tvättat och gjorde fint och lagt på zinkpasta. Det som var kvar att göra var att klippa det som jag skulle lägga om med. Ja, men gissa vad som händer? Handtaget på saxen smulas sönder i min hand och saxen går inte att klippa med. Jag springer runt och letar efter en ny sax, men känner till sist att det tog för lång tid, jag får spara det till efter frukost. Då ser jag att tanten vars sår jag ska lägga om, hennes lakan är smutsigt = jag är tvungen att bädda om. Sen var det frukostdags. Jag staplade tallrikar på en matvagn och går för att dela ut frukost. Bara det att jag går för snabbt i en kurva, 4 stycken tallrikar glider av och går sönder. Jaha, ja, inget annat att göra än att städa upp. Sen efter frukost går jag in till en gubbe för att hämta disken. Han hade tappat ett glas på golvet, ett glas som jag inte ser, utan råkar sparka till det så att det far rakt in i vägen och går sönder.
Åh, jag kände mig som världens klumpigaste människa. Dock var enländet, som tur var, över där.
Nu är jag hemma i stan igen, har inte varit här på typ två veckor. Jag har städat. Det var jobbigt som fan efter en jobbdag, men det var det värt. Jag kände att jag hellre gjorde det nu än imorn. Just nu sitter jag och hoppas på att jag inte ska jobba imorn så att jag får gå på stan med mina friends, men jag vet att om de ringer så kan jag inte säga nej, det är alldeles för osäkert med jobb den här månaden för att jag ska kunna neka jobb.
Funderar på att gå prova ett par shorts som jag hade i somras och sen skjuta ihjäl mig eftersom de inte kommer att passa pga 40 kilos övervikt efter julhelgens allt ätande. But then again, why bother?
Jag är en 22årig (jag har tydligen hunnit bli 23) hora som ser positivt på livet, inte jämt, men ibland. Jag gillar att åka skidor, jag gillar indiemusik (japp I'm a real hipster), jag gillar att äta, jag gillar att skratta. Olivfantast. Vänsterhänt and proud of it.
