Vilken hormorgon
Kategori: Allmänt
..........jag hade imorse alltså. Mitt liv kändes seriöst som en dålig fars. All fars är dålig i och försig, men ni fattar vad jag menar. Jag skulle lägga om ett sår, jag hade tvättat och gjorde fint och lagt på zinkpasta. Det som var kvar att göra var att klippa det som jag skulle lägga om med. Ja, men gissa vad som händer? Handtaget på saxen smulas sönder i min hand och saxen går inte att klippa med. Jag springer runt och letar efter en ny sax, men känner till sist att det tog för lång tid, jag får spara det till efter frukost. Då ser jag att tanten vars sår jag ska lägga om, hennes lakan är smutsigt = jag är tvungen att bädda om. Sen var det frukostdags. Jag staplade tallrikar på en matvagn och går för att dela ut frukost. Bara det att jag går för snabbt i en kurva, 4 stycken tallrikar glider av och går sönder. Jaha, ja, inget annat att göra än att städa upp. Sen efter frukost går jag in till en gubbe för att hämta disken. Han hade tappat ett glas på golvet, ett glas som jag inte ser, utan råkar sparka till det så att det far rakt in i vägen och går sönder.
Åh, jag kände mig som världens klumpigaste människa. Dock var enländet, som tur var, över där.
Nu är jag hemma i stan igen, har inte varit här på typ två veckor. Jag har städat. Det var jobbigt som fan efter en jobbdag, men det var det värt. Jag kände att jag hellre gjorde det nu än imorn. Just nu sitter jag och hoppas på att jag inte ska jobba imorn så att jag får gå på stan med mina friends, men jag vet att om de ringer så kan jag inte säga nej, det är alldeles för osäkert med jobb den här månaden för att jag ska kunna neka jobb.
Funderar på att gå prova ett par shorts som jag hade i somras och sen skjuta ihjäl mig eftersom de inte kommer att passa pga 40 kilos övervikt efter julhelgens allt ätande. But then again, why bother?
