Jag längtar så fruktansvärt till nästa tisdag. Vad händer då, undrar ni? Jo, jag åker till Ramundberget. Och det ska bli så himmelskt skönt med semester, verkligen riktig semester, det var längesen sist kan man säga. Jag vet inte om jag någonsin har längtat såhär mycket till Ramis... Eller, who am I kidding? Jag längtar ju ihjäl mig varje år. Om jag skulle beskriva mig själv som person (förutom att jag är en bitch med ett hjärta av sten) så skulle jag säga att jag är en människa som längtar efter saker. Jag har alltid något som jag längtar efter och då menar jag verkligen alltid. Det behöver inte alltid vara stora saker som en semester, utan det kan typ vara att jag längtar efter att äta chips efter en jobbdag. Ofta så längtar jag efter flera saker samtidigt också, men då är det självklart olika grader på det här längtandet. Det här längtar jag efter just i detta ögonblick:
1. USA. Det har varit nummer ett på min lista i lite mer än ett år nu och kommer att fortsätta vara det i mer än ett år till...
2. Ramundberget och allt vad det innefattar ofc.. Typ skidåkning, sol, ledighet, afterski, ja ni fattar. (och resan dit: köra bil, lyssna på musik, äta godis)
3. En keps som jag har beställt från internetet. Det här med att vänta på att paket ska komma med posten är ju nånting speciellt.
4. 23 maj a.k.a min 20årsdag.
Spännande va, att få se en liten glimpse of min hjärna? Man kan säga att jag, ist för att leva i nuet, lever i framtiden.
Igår var det onsdag och det betyder att det var dags för a segment I like to call HP-kväll!! Förkortning för Harry Potter-kväll. Varje onsdagkväll från och med igår, om jag är ledig, kommer jag att titta på Harry Potter, alternativt spela Harry Potter-spel på Wii. Hur länge detta kommer att hålla, undrar ni? Ja, om vi har tur, 3 veckor.
Jag älskar Harry Potter. Jag älskar stämningen man får när man tittar på Harry Potter. Jag kommer ihåg när jag såg första filmen för första gången. Det var när Hackås fortfarande hade bio. Jag och pappa gick. Jag var helt jävla livrädd. Sen efter vi hade varit på filmen envisade sig pappa med att kalla honom för Harry Potta, något som jag tyckte var fruktansvärt jobbigt och blev skitsur varje gång han gjorde det, vilket självklart gjorde att han aldrig slutade, han säger det fortfarande.
Jag älskar Neville Longbottom också. Igår blev jag alldeles rörd när han gjorde så att Gryffindor vann elevhemspokalen för att han hade trotsat sina vänner (i ett försök att hålla dem out of trouble såklart). Neville borde få mer uppmärksamhet. Han är lika modig som jävla Harry. Hans föräldrar blev också mördade av Voldemort (ja, that's right I said his name, I'm not scared). Visste ni förresten, och det här har Emma berättat för mig, att skådespelaren som spelade Neville fick ha på sig fat suit och tandprotes i de första filmerna för att han skulle bli fulare? Eller ja, tandprotes hade i alla filmer, förresten. Han, skådelspelaren, är egentligen skitsnygg.
På senaste tiden har jag haft en unik läsare per dag. Vet ni vilken den läsaren oftast är? Jag. Varför? Är det för att älskar Harry Potter och skriver om min kärlek till honom? Är det för att jag glömde fira bloggens ettårsdag (21 mars)? Är det för att jag skriver på svengelska? Jag tycker bara att det engelska språket ibland får fram mina känslor på ett starkare sätt... Jag kommer ihåg mina glory days, när jag hade 5 läsare varje dag.
EDIT: Ursäkta mig, men jag kom på nu att Harry Potta lät fel, Pottharry var det han sa min fader.
Visste ni att Bonnie & Clyde dog den 23 maj? Jo. Den 23 maj 1934 blev de attackerde av några Texaspoliser och några Lousiannapoliser på en ödslig väg typ vid deras gömställe. Little did they know att exakt 60 år senare föddes personen som skulle fortsätta i deras fotspår. Min favoritfilm är ju trots allt Thelma and Louise.
Nej, men faktiskt, så har vi mycket att tacka Bonnie & Clyde för. Det var tack vare dem som FBI grundades. It had to be done, så att säga!
Om man ringer till min mamma, Annika Zakrisson, licensierad sjuksköterska, och säger att man har ont i magen och frågar efter förslag för att det ska bli bättre, kommer hon ge det här rådet:
"Gå och lägg dig i sängen och dra nåt gammalt över dig och ligg helt stilla."
Det har min 93åriga, dementa mormor berättat för mig. Hahah åh vad jag skrattade när hon sa det här. Jag var inte beredd, she caught me off guard, dessutom var det fruktansvärt roligt. Hon skrattade hon med, men sa samtidigt att hon hade följt dessa råd och det hade fungerat.
........efter ännu en dag at the ol' job. 5 timmar jobbade jag idag. Jag är värd applåder efter det passet. Jag menar oh em gee, hur länge kommer jag orka med den här takten? 15 timmar i veckan är fan inte att leka med alltså, det är det inte.
Jaha, vad mer.. What's new, so to speak. Jag troooooor inte att jag har visat min nya pärla här ute på nätet, som jag så häftigt kallar det för, internet alltså.
Opel är förnamnet, Astra är efternamnet, and she's a real classy lady. Lady in red. What can I say, she's the boo of my dreams.
Vad mer...... Vad mer, vad mer, vad mer... Jo! Imorn är det Marie bebådelsedagen, eller som ni youngsters kallar det, Våffeldagen, och jag har inget våffeljärn. Sååå, mm
Idag bestämde jag mig för att trotsa min skavsårsblåsa på hälen, i samma storlek som Alaska (ungefär)
.. och ge mig ut i det fina vårvädret som Östersund bjuder på idag. Bara det att de precis hade skrapat snö (woho vintern är tillbaka) på min parkering, det var alltså pisshalt. Jag hann gå cirkus 3 steg innan jag halkade ner i nån halvt om halvt spagatställning. En tant gick förbi och skrattade åt mig?! Annars brukar ju gamla tanter vara så att de frågar hur det gick och försöker hjälpa en upp, som en sista mission in life, men inte hon, hon tyckte att det var läge att skratta.
HAHAH, åh så här ska jag börja säga. Eller bara typ om nån frågar hur jag mår. "Tipptopp, har gått upp 7 kilo!". Vad ska folk svara? Det är ju annat om det är nån som har haft anorexia, eller nån som verkligen kämpat för att gå upp. Jag, jag har ju till och med en fat history.
Jag vet inte om jag har berättat det här, det är svårt att hålla koll på alla historier som jag har kastat ut i cyber space, jag har ju ändå haft den här bloggen snart i ett år (woop woop). Men i alla fall, när jag var liten, typ 10, var jag rätt så fet. Jag lovar att om man hade räknat ut mitt BMI (barnbmi, dåååå) hade jag klart och tydligt varit överviktig. Detta var det några släktingar som hade svårt med... Min pappas moster, Ingmarie (som är en jävligt cool cat btw, så döm inte, men denna situation kanske hon inte skötte helt exemplariskt), sa en gång till mig, (efter att vi hade kommit hem från Kreta och jag antagligen hade ätit pommes i en vecka) and I quote "och du har ätit gott i sommar ser jag................". Hahaha, alltså snacka om en kommentar som kan skapa ätstörningar. Jag fattade dock inte vinken. Jag svarade antagligen "Jahaaaaru!", med munnen full av pizza, eller nåt.
Grejen var den att jag var fet utan att jag visste om det. Jag tror jag såg mig själv som ganska smal. Ni vet hur en med anorexia, när hen tittar sig i spegeln så ser hen bara sig själv som fet, även fast personen i fråga antagligen är som ett skelett. Jag var typ tvärtom. Jag såg min spegelbild och tänkte "hot damn gurl, you looking hella fine!". Alltså, alltså (!!!!), den här slutsatsen drog jag nu i mitt huvud: Mina föräldrar (a.k.a Emma, nerå mamma och pappa, jk) måste ha gjort nånting väldigt rätt. Jag var rätt så plufsig, folk sa till och med det till mig, men jag var ändå nöjd med mig själv. Good work parents, well done.
Ännu en meningsfull dag i mitt fabulösa liv. Nej men, jag har faktiskt fått en del uträttat.
Jag har:
*Gjort a pancake breakfast. Kommer aldrig vilja äta igen. #mätt5ever
* Installerat den nya uppdateringen på min sPhone.
* Pratat med en av mina chefer anågende jobb månaden som kommer. Än så länge ser det ut som att jag kommer få en rätt så chill månad. 15 pass på 30 dagar. Hehe. Kommer dock bli fattig, men det är ju sommar snart. MEN, tänk om de bestämmer sig för att spola mig i sommar. Då är det kört. Jättekört är det då.
* Slagit in en present som min bror ska få. Funderar på att låna mammas nyckel till hans lägenheten och åka dit och lägga den på hans dörrmatta. En sån lillasyster är jag, världens gulligaste alltså (och snålaste, but that's neither here nor there)
* Läst anteckningar i min gamla psykologibok och kommit på hur roligt det var med gymnasiepsykologi.
* Vikt in kläder i garderoben.
* Peelat mina händer, eftersom döda hudceller är mänskligehetens största fiende, enligt kvinnan på Mary Kay-partyt som jag var på. Vilket är en befrielse måste jag säga. Jag har ju hela tiden trott att höger/vänsterextremister, terrorister, somaliska pirater, aids, cancer, och inte vet jag, mördare, har varit mänskligheten största fienden.
* Smörjt mina händer.
* Torkat mitt TV-bord.
* Tagit beslutet att städa imorgon om jag är ledig.
Jag är en 22årig (jag har tydligen hunnit bli 23) hora som ser positivt på livet, inte jämt, men ibland. Jag gillar att åka skidor, jag gillar indiemusik (japp I'm a real hipster), jag gillar att äta, jag gillar att skratta. Olivfantast. Vänsterhänt and proud of it.
