Mamma kallade mig fet nyss. Jag trodde att hon hade slutat med det, jag trodde att jag hade nått fram till henne, jag trodde att hon hade förstått att jag finner det kränkande när hon gör det. Men inte. Jag satt på kökssoffan, helt normalt, kanske lite kutryggad. "Och där sitter du med en dubbelmage". Jaha, då var det dags igen då. Here we go again. Hon har inte tagit åt sig någonting av det jag har sagt till henne. Alla de gånger jag har bett henne "snälla snälla mamma, kan du sluta säga att jag är tjock, det är inge roligt längre". Nejrå, hon kunde inte bry sig mindre.
Var nyss på maxi. Dom måste läsa min blogg, jag lovar! Skrev ju förut idag om mitt mål att gå upp i vikt (he he). Vips får jag ett meddelande av maxi, över world wide web. Dom ba "heeeeej. Kom till oss. Kom och köp glass. Du får en ben & jerrys för halva priset, vi lovar, bara kom". Ja, det finns ju inte så mycket annat att göra... Passade även på att köpa lite till mitt adventsfika som jag ska ha på tisdag. Köpte lite glögg och lite russin och lite pepparkakor. Ja det blev ju lite smått och gott faktiskt.
Nu tillbaka till min andra syssla för kvällen (och egentligen alla kvällar om jag ska vara ärlig): Gå runt i min leopardmorgonrock och sjunga:
Och just ja, jag måste packa. Ska till Hackås över helgen. Man kan kalla mig för en back home baller............... Li'l baby Julia
Jag var på arkivet idag, bara en snabbis, men jag hann få reda på en sak. Min mormors morfar, född år 1807 kom ifrån Danmark. Danmark?!? Va faaaaan. Jag vill inte ha släkt från Danmark, det räcker väl med att ha släkt från Vigge.
Alltså sötsaker. Sötsaker tar över mitt liv. Vilket i och försig är ganska bra eftersom som jag planerar på att gå upp 1000 kg i vikt innan året är slut. Det är faktiskt mitt nyårslöfte från ifjol, så det är dags skynda på lite nu. Jag tror att det kommer att gå vägen *fingers crossed*. Det är inte så svårt som man kan tro. Bara du får i dig de där extra kalorierna och rör på dig så lite som möjligt så är du i hamn!
Jag måste nog delvis tacka min mamma, min arma moder. Varje gång jag har varit i Hackås på den senaste tiden har det funnits kakor och efterrätter att frossa i, allt sånt som kommer hjälpa mig nå mitt må, och det är tack vare henne.
Saker jag måste börja med pronto: Äta mer på Max + mer pizza. Göra min frukost sötare (ett enkelt knep). Istället för havregrynsgröt ska jag böra äta sötad vaniljyoghurt med Frosties i och så ska jag dricka lite nektar till (istället för juice eller mjölk alltså). Jag måste dessutom lägga till fler mellanmål under dagen. Att äta några extra chips eller nån candybar lite nu och då skadar aldrig.
spellistor (hehe), så har jag gjort en ny spellistan som jag äääääääälskar, älskar, älskar!
Tänk på den tiden då jag trodde att country music bara var nå töntigt cowboytjafs. Tänk att en människa kan ha så fel? Country är det bästa som finns. Och tänkt på den tiden jag trodde att det enda Dolly Parton hade gjort med sitt liv var att plastikoperera sig..... Fy Julia. Jag vill åka tillbaka i tiden och skjuta mig själv i huvet. Fast det vore ju i och försig hemskt dumt, för då kanske jag skulle vara död nu och då skulle jag aldrig ha fått uppleva Dollys storhet.
Jag har sagt det förr och nu säger jag det igen: De som tror att det här är knarkdrottningen Whitney Houstons låt och att hon gör den bättre än Dolly, de fattar ingenting, de har luft där hjärnan ska vara och ett hjärta av sten. (Inte som jag, som har kalla händer, men ett överhettat hjärta).
Jag vill tacka min syster. Jag vill tacka henne för att hon öppnade mina ögon. Hon öppnade mina ögon och sa "Titta här, titta på denna fantastiska människa. Lyssna på den här låten. Lär dig den utantill och sjung stämsång med mig."
Vet ni vad jag har gjort? Jo, jag har varit ute på en härlig promenad i det fantastiska Östersundvädret. Har ni varit ute än idag? Om svaret är nej, tycker jag att ni ska bege er ut NU, nu på en gång. Solen strålar och det glittrar i snön. Det är ingen direkt kyla, men ändå tillräckligt kallt för att det ska komma rök ur munnen när man flåsar som värst. Går man förbi skidstadion kanske man får se en glimt av nån snygg skidskytt... Vet ni dock vad det bästa med att ha varit ute i friska luften är? Jo, sen när man kommer hem kan man ställa sig i en ångande het dusch, koka en kopp kaffe, bre sig en Södergrenare och spendera resten av dagen i soffan. Yes! Score!
Jaja, nog om det. Jag är jättesugen på att köpa sushi till middag, men jag vet inte, jag har ju sagt att jag ska komma ur mitt lyxlivsbeteende. Vi får se. Vi får se helt enkelt.
.... snart kan man börja lyssna på julmusik. Min älskade decemberlista som jag längtar till 11 månader om året. (Okej, jag kanske är lite less på den i januari, men 10 månader om året då, om det ska va så jävla noga!) När jag åker på jobbet på söndag morgon då kan jag lyssna på den. För då är det nämligen 1a advent!
Jag har adventstädat lite idag faktiskt. Och adventtvättat. Och adventdiskat. SKÄMTA! Hur gör man när man adventtvättar hade ni tänkt er, och adventdiska vad är det ens? Ni är ju sjuka i huvet.
Torsdagen den 20/11 hade jag 13 läsare här på bloggen. Nu undrar jag självklart: vilka är ni?! Vart kommer ni ifrån? Och framförallt, vad vill ni mig? Jag fick lite pulspåslag när jag såg detta på min statistik måste jag säga. I vanliga fall är det Emma och mamma som läser. Jag vill bara framföra en sak: jag är inte en hora, som jag har skrivit i min presentation. Jag arbetar som ett vårdbiträde och tjänar antagligen mycket mindre än vad horor gör. Hur kunde ni hitta mig undrar jag också? Har jag haft nån superbra rubrik som är poppis på google? Min sista fråga är: Vart tog ni vägen? Vart är alla 13 läsare nu? Var jag inte tillräckligt rolig för er?
...... ännu en dag som jag vaknar upp i ett töcken utan att ha någon aning om vad som hände kvällen innan.
HAHAHA not! Jag kommer ihåg allt. Jag var nämligen på MOIF-fest och drack vin och öl och åt god mat. Jag hade det väldigt trevligt kan jag väl också tillägga. Eller, "trevligt" låter så töntigt, jag hade kul!
Just nu sitter jag och tittar på grejer som jag ska beställa från H&M HOME. Jag vet jag är sjuuuuuuuuk i huvet. Hatar mig själv just nu. Men, jag vill! Jag vill ha nya lakan och handdukar och jag tycker att jag verkligen är värd det. Jag är less på mina påslakan, mina underlakan är gula och helt urskina och jag har knappt några handdukar (alltså HANDdukar, som man torkar händerna med). Ni ska få se varför jag måste ha dessa grejer.....
Eeeeehm okej? Hur snyggt är inte allt det här då? Det är alltså ett örngott, ett påslakanset och två upplagor av handdukar. Och ja, jag kanske är besatt av katter, men tänk på att min egna katt nyss dog. Så håll käften för fan!!!!
Guuuuuuud. Jag måste verkligen bikta mig känner jag. Den här månaden har varit helt jävla galen. Jag vet inte om jag någonsin har shoppat så här mycket. Det har inte gått att stoppa mig. Det är som att mitt överjag bara har försvunnit ut i tomma intet.
Dock tänker jag börja med att försvara mig... De dyraste grejerna jag har köpt har faktiskt varit julklappar. Men! Det är ändå helt sinnesjukt. Nu ska ni få höra. Först och främst var ju jag och Emma i Sundsvall. Jag tror det var där jag satte standarden för hur den här månaden skulle vara. Där shoppade jag både på Monki och Ikea och på Lagerhaus (julklapp...). Efter det har det bara fortsatt! Jag har internetshoppat som om det inte finns någon morgondag. Jag har beställt kläder till mig själv från både Monki och H&M. Jag har beställt dyra julklappar. Och igår, vad gjorde jag då? Jo jag tog och beställde lite grejer från Lagerhaus. Att Emma visade mig Lagerhaus när vi var i Sundsvall kommer att förstöra mitt liv. Jag vill ha allt därifrån. Allt!
Tyvärr måste jag meddela att det är inte nog där. Jag har ätit ute, beställt hem mat, tagit fikapauser på stan, åkt på Tages och ätit efterrätt. Jag har levt ett liv i sus och dus. Jag vet inte varför. Jag vet inte vad som har hänt i min hjärna. Jag har verkligen ingen aning. Så mycket pengar som jag har gjort av med den här månaden har jag aldrig(!!) gjort av med förut.
Om det är någon som läser psykologi och behöver någon att göra en studie på ställer jag gärna upp. Ni ska veta hur mycket min hjärna går på högvarv varje gång jag har beställt nåt nytt. Ojojoj.
Jag lovar mig själv och er, här och nu, att nästa månad ska jag leva fattigt. Eller kanske inte fattigt, men normalt, göra av med normalt mycket pengar, inte beställa nya grejer varje vecka.
Igår hängde jag med min stjärna. Rebecka heter hon. Vi lagade middag tillsammans. Flygande Jakob gjorde vi, det blev så jäääääääävla gott. Åt tills vi dog gjorde vi, sen åkte vi på Tages och åt efterrätt. Det gäller att leva medans man kan, så att säga! Efter vi hade ätit upp vår kladdkaka, i ett rum fyllt med barnskrik, åkte vi upp till utkikstornet. Där var det ju vackert. Bara det att Rebecka blev rädd för folk som var och sprang i GB.
När vi satte oss i bilen igen kom Rebecka (jag tror att det var hon som kom på den iaf...) på en lek. Jag skulle blunda, eller jag drog till och med mössan över ögonen, och Rebecka skulle köra. När Rebecka sen stannade bilen skulle jag säga/gissa vart vi var. Det var kul. Första gången stannade hon på Konsumparkeringen på Frösön och andra gången vid Österäng. Vad kan jag säga? Jag kan mitt Österund.
Är i stan. Har varit här i cirka en halvtimme, för er som undrar. Jag har jobbat idag. Hela jävla hordagen har jag jobbat. Vilket har varit lovely. L o v e l y. Tänk er den känslan, att gå på jobbpasset klockan 0700 och gå av 2045. Det finns bara ett ord att beskriva det hela. UNDERBART. Dock måste jag bekänna mina synder nu på en gång, jag ljög, jag hade ju faktiskt en 3 timmars sovrast mitt på dagen, vilket, I have to admit, inte är helt fy skam.
Dagen började på det viset att Anna-Karin frågade mig på vilken avdelning jag skulle jobba. Jag svarade lite kaxigt, men ändå flörtigt(?), "där du ska va". Jag vet, jag är cool. Dagen slutade på det viset att en tant önskade mig en god nattssömn. Snäääääääääällt.
I fredags kom Kaiza till mig. Kaiza som jag inte har träffat på ett halvår typ. I know, omg. Vi beställde hem pizza, drack några öl, åt lite nötter, åt lite ost, åt lite ölkorv, åt lite vindruvor. Vi spenderade kvällen mest åt att äta alltså. Sedan tog vi oss en promenad ner på staden. Där blev vi kvar fram till typ 02.10 kanske? Sen blev vi bjuden på taxi hem. Heheheh. Så kan det gå om man frågar snällt och ser riktigt trött och frusen ut. Väl hemma kommer jag inte ihåg så mycket av vad som hände. Dock har Kaiza berättat lite. Jag kommer ihåg att jag borstade mina tänder och att jag gick och la mig i sängen. Tydligen somnade jag på 2 sekunder. Kaiza försökte prata med mig lite, men det var ingen mening. Sen kom hon på att hon behövde ladda sin telefon och behövde därför en förlängningssladd, som hon inte visste var jag hade. Hon rotade runt lite, tills hon såg var jag hade dem, i skrivbordet/hyllan bredvid min säng. Hahaha. Så alltså var hon alldeles bredvid mitt huvud och drog i sladdar och höll på. Jag hörde inte ett jävla smack. Var helt död. Men till mitt försvar var klockan fan 3 på morgonen och jag hade varit uppe sedan 6 morgonen innan.
Lördagen var ganska så mycket lugnare. Jag tvingade iväg Kaiza runt 13 så att hon skulle hinna till sin brorsas hockeymatch. Själv skyndade jag mig till ica och hämtade ett paket fullt av julklappar. Anledningen till att jag skyndade mig var att det var fan slalom på tv! Frida Hansdotter kom tvåa. Resten av dagen spenderade jag i soffan. Jag tittade på Fried green tomatoes och grinade ihjäl mig .
Idag är det söndag. Det har varit en dag full av besvikelser. Jag hade bestämt med Sofie och Emma att vi skulle äta söndagsbrunch på Clarion. Bara det att de bara serverar brunch på LÖRDAGAR. Varför? Alla vet väl att det är söndag som är bruchdagen?!?!? Inte ett jävla ställe i stan serverade brunch på söndagar. Vi gick på Wedans ist, vilket i och försig inte är fy skam, men ändå, jag hade ställt in mig på en riktig brunchbuffé.
Just ja, jag har gjort nåt mer i helgen.
Jag har beställt kläder! He he he, har man lite pengar över så har man, eller ja, nu är ju de pengarna borta då, men ni förstår situationen. En byxdress och en blus från Monki. En mysbyxa och ett linne från H&M. Jag älskar att beställa kläder, eller jag hatar ju självklart att man måste betala frakt och attt man inte riktigt vet hur kläderna kommer att sitta, men det är nåt visst med att hämta ut ett paket på posten.
Idag har jag rensat mitt avlopp till duschen. Höll på att spy. Det är det absolut äckligaste jag vet. De långa klissigt kladdiga hårtussarna man drar upp ser ut som döda råttor. Åh fy fan va äckligt det är! Men nu är det gjort och det känns ju braaaaaaa. Dock är brunnsvattnet helt svart. Ska det vara så? Skitsamma.
Jag har nyss sett på ett avsnitt av Criminal minds. Det handlade om en kvinna som var helt cray-cray i sitt huvud. Hon var en lärare och hade haft en relation med en elev som var 14 år. Sen åkte hon in i finkan och inne i finkan födde hon deras love child. Loveungen kunde ju självklart inte stanna i fängelset så den fick komma till en fosterfamilj, eller familj och familj, en fostermamma. Men blev fängelset överfullt och cray-craykvinnan blev utsläppt. Ja vad tror det första hon gör är? Jo hon söker upp adoptivmorsan till barnet och matar ett skott i hennes skalle och snor med sig bebisen såklart. Sen åker hon till sin babydaddy och tar med honom till sitt hus så att de kan vara en liten lycklig familj. Dock kom FBI och sköt henne i bröstet efter ett tag. Stackarn.
Mitt mjölkberoende har tagit ett steg till. Ett steg i helt fel riktning. I natt drömde jag om mjölk. Jag drömde att jag var och handlade flera liter mjölk, sen när jag kom hem och öppnade kylen var den redan överfylld av mjölkpaket. Vad är det som händer med mig? Behöver jag professionell hjälp?
Vill ni veta en jobbig sak? Ända sedan det kom ut att det inte är bra att dricka för mycket mjölk har min hjärna gått och blivit helt cray-cray. Jag suktar efter mjölk heeeeeeeeela tiden. Frukost, lunch, middag och kvällsfika. Det är sjukt i huvet. Jag måste hejda mig själv ibland, för det funkar ju inte att dricka så mycket mjölk heller, nej, fan heller. Jag tror att det är samma del av min hjärna som sätts i arbete när jag är runt småbarn och mitt behov av att svära plötsligt växer. Eller när jag sitter i ett tyst klassrum och måste och med ens känner att jag verkligen måste skratta. Det är skitjobbigt och jättesvårt att jobba emot.
Hjalmar. Han var nog den snällaste varelsen på denna jord. Fine but simple, det är nog det bästa sättet att beskriva honom på.
Jag kommer nog aldrig glömma den gången då vår andra katt, Hampus, var på väg ner mot vägen och Hjalmar sprang efter honom och motade upp honom till säkerhet igen. Hur sött var inte det? Jag kommer heller aldrig glömma hur han alltid skulle ta hand om Hampus, som att han var hans mamma. Hjalmar tvättade alltid Hampus, alltså som katter gör, med tungan, ganska äckligt, men även det ganska så sött.
Dock var han ju också ganska korkad den där katten. Till exempel bet han av sina tänder, inte en gång, utan två gånger. Jag vet inte om han bet i sten eller vad han gjorde, men av var dem i alla fall. Alltså, för att förklara: när han var kattunge och hade mjölktänder bet han i något så att huggtänderna gick av. När han blev äldre och fick sina permanenta tänder gjorde han samma sak igen. Vem gör det? Den smärtan som han kände varje gång han åt måste ha varit helt olidlig.
Han hade sina battle scars kan man säga. När han var runt 2-3 år blev han påkörd, vilket gjorde att han fick en skada på ena benet. Efter den olyckan blev han kobent och halt lite då och då. Trots detta var han ändå en ganska lyckad jägare. Jag menar, det kan inte var varit lätt att smyga med ett halt ben och det kan inte ha varit lätt att ta ihjäl någon med tänderna när de är halv. Så det ska du ha cred för grabben.
Det var en bil som dödade honom. Det var någon som körde på honom och lämnade honom vid vägkanten. Ganska svinigt gjort, men jag förstår personen ändå. Det kanske var sent på kvällen, kanske inte var någon bra tid för att gå och knacka dörr. I get it.
Tio år blev han. Det är väldigt lätt att komma ihåg eftersom han föddes på samma dag som mig, tio år senare. Vi var nog soulmates han och jag, det var menat att va.
Igår blev jag hemskickad från jobbet en timme tidigare för att jag var, and I quote "så ofräsch". Okej. Tack? Jag hade duschat på morgonen så jag vet inte hur ofräsch jag hade hunnit bli, men om ni säger det så.....
Nej, om jag ska vara ärlig så var det jävligt schyrrans faktiskt. Karin och Ingalill är värda en dagens ros och jag är antagligen värd en dagens tistel för att jag åkte på jobbet över huvudtaget. Det är nämligen så att mitt lilla problem (för att använda Emmas uttryck) har gjort sig påminnt hela helgen. Det jag pratar om är självklart mina horor till bihålor. På fredagkväll hade jag ett sånt jävulskt tryck bakom ögonen att jag bara ville slita ut dem och mosa dem mellan mina tår, som Uma gör i Kill Bill, ni vet.
Jag är en 22årig (jag har tydligen hunnit bli 23) hora som ser positivt på livet, inte jämt, men ibland. Jag gillar att åka skidor, jag gillar indiemusik (japp I'm a real hipster), jag gillar att äta, jag gillar att skratta. Olivfantast. Vänsterhänt and proud of it.
