Min katt är död
Kategori: Allmänt
Hjalmar. Han var nog den snällaste varelsen på denna jord. Fine but simple, det är nog det bästa sättet att beskriva honom på.
Jag kommer nog aldrig glömma den gången då vår andra katt, Hampus, var på väg ner mot vägen och Hjalmar sprang efter honom och motade upp honom till säkerhet igen. Hur sött var inte det? Jag kommer heller aldrig glömma hur han alltid skulle ta hand om Hampus, som att han var hans mamma. Hjalmar tvättade alltid Hampus, alltså som katter gör, med tungan, ganska äckligt, men även det ganska så sött.
Dock var han ju också ganska korkad den där katten. Till exempel bet han av sina tänder, inte en gång, utan två gånger. Jag vet inte om han bet i sten eller vad han gjorde, men av var dem i alla fall. Alltså, för att förklara: när han var kattunge och hade mjölktänder bet han i något så att huggtänderna gick av. När han blev äldre och fick sina permanenta tänder gjorde han samma sak igen. Vem gör det? Den smärtan som han kände varje gång han åt måste ha varit helt olidlig.
Han hade sina battle scars kan man säga. När han var runt 2-3 år blev han påkörd, vilket gjorde att han fick en skada på ena benet. Efter den olyckan blev han kobent och halt lite då och då. Trots detta var han ändå en ganska lyckad jägare. Jag menar, det kan inte var varit lätt att smyga med ett halt ben och det kan inte ha varit lätt att ta ihjäl någon med tänderna när de är halv. Så det ska du ha cred för grabben.
Det var en bil som dödade honom. Det var någon som körde på honom och lämnade honom vid vägkanten. Ganska svinigt gjort, men jag förstår personen ändå. Det kanske var sent på kvällen, kanske inte var någon bra tid för att gå och knacka dörr. I get it.
Tio år blev han. Det är väldigt lätt att komma ihåg eftersom han föddes på samma dag som mig, tio år senare. Vi var nog soulmates han och jag, det var menat att va.
