Behöver jag ens säga nåt? Min stad är finare än din stad. Min stad är finast av alla. Här är alltså utsikten från Gustavsbergsbacken.
Gick alltså uppför Ladängen..... heter den så? Ja, efter en snabb googling har jag kommit fram till att ja, den heter så. Den är lite mildare än GB, inte lika jobbigt att gå i, men sista branten känns i benen kan jag säga.
Okej, jag kanske överdrev lite. Så jobbigt var det inte, inte när jag tänker efter nu.......
Citat från Markus Krunis såklart.
Det var en fin kväll. Allt som allt tog det ungefär 50 minuter och då räknar jag med vilan uppe på toppen. Kommer det en till fin höstkväll så kanske jag går upp dit igen!
It just hit me. Fuck vad jag kommer sakna Ramis i vinter. Gillade jag jobbet jag hade? Nej. Hatade jag jobbet jag hade? Ja. Vill jag någonsin jobba där igen? NEJ! Hade vi ett jättebra boende i Vôllan? Njaaaa, det frös i frysen och det var ganska skabbigt, fast jo, vi hade det jävligt bra ändå.......... jag tror det var nyttigt för mig att vara utan internet. I alla fall. Var det den bästa vintern i mitt liv? Ja. Var det precis vad jag behövde efter den största svackan i mitt liv? Ja. Räddade Lisa Flacké mig när hon gav mig ett jobb och boende? Ja, det gjorde hon fan. Jag kanske måste skriva ett mejl till henne och tacka.
Den här gruppen går inte av för hackor. Majoriteten är födda på mitten av 90-talet och tillsammans höll vi igång en hel skidanläggning under fyra månader.
Här mådde man
Jag ångrar absolut inte att jag har tackat ja till utbildningen. Jag vet att det är rätt val för mig (heheheeeee det sa jag säkert sist också, men nu VET jag. Hoppas jag.) MEN! Det kommer inte vara roligt att se alla jävla instagrambilder från folk som åker tillbaka till berget för en säsong till. Det är ett som är jävligt säkert. Och det kommer inte vara samma sak att åka dit för att skidsemestra. Jag kommer känna mig utstött och utanför, jag kommer inte vara en av gänget längre, det där "where everybody knows your name" när man kliver in på Rudolf kommer inte att finnas där längre. Jag kommer inte få gratis mat, jag kommer inte få gratis fika, fan, jag kommer inte ens få gratis kaffe.
När utbildningen är klar kommer jag tillbaka, var så säker. Jag kommer flyga fram i Skaftet och ramla i ett krön, precis som ni är vana att se mig. Ni har inte sett de sista av mig. Dock har ni sett det sista av mig som pizzabagare. Aldrig igen.
Skarsfjället. De finaste topparna som finns här i världen. Särskilt en tidig morgon i januari. Mittåkläpparna är väl fina de med och Helags är okej, men det är något visst med Skars, så är det bara.
Att säga att jag är en Ramundbergare skulle låta lika makabert som när Kennedy sa att han var Berliner, för som alla vet heter det Daln. Och det är världens finaste och bästa dal.
Idag har jag varit uppe på Öneberget och besökt fornborgen som ligger där uppe. Ja, surprise surprise det finns en anledning till att det heter FORNBORGsvägen där jag bor. Varsågoda, här kan ni läsa lite mer om Mjälleborgen och allmänbilda er lite.
Serpentinsvängar på vägen ner. Nästan som Lombard Street.
Any how......... ibland blir jag fan rädd för mig själv och mitt lokalsinne. Det var tredje gången jag skulle upp på Öneberget. Första gången var med skolan. Andra gången var med Emma. Vilket betyder att jag aldrig har behövt hitta själv, jag har haft en ledare med mig. Men ändå! Jag har gått där två gånger förut. Tror ni jag hittade? Nej. Jag visste att man skulle gå in vid Frösö Hälsocentral och gå upp mot skogen, men sen då? Jag irrade runt runt. Till slut hittade jag en stig och tänkte this must be it. Dock märkte jag ganska snart att jag inte direkt klippte några höjdmeter och rätt som det var kom jag ut på Vallaleden. Jag var på väg att ge upp. Men! Sen kom jag på att sist Emma och jag var där kom vi ner vid macken som ligger längs Vallaleden. AHA! Lycka. Jag hittade. Och nu kommer jag hitta för alltid.
Jag är en 22årig (jag har tydligen hunnit bli 23) hora som ser positivt på livet, inte jämt, men ibland. Jag gillar att åka skidor, jag gillar indiemusik (japp I'm a real hipster), jag gillar att äta, jag gillar att skratta. Olivfantast. Vänsterhänt and proud of it.
