Det är så vackert här, nästan som en tavla
Kategori: Allmänt
It just hit me. Fuck vad jag kommer sakna Ramis i vinter. Gillade jag jobbet jag hade? Nej. Hatade jag jobbet jag hade? Ja. Vill jag någonsin jobba där igen? NEJ! Hade vi ett jättebra boende i Vôllan? Njaaaa, det frös i frysen och det var ganska skabbigt, fast jo, vi hade det jävligt bra ändå.......... jag tror det var nyttigt för mig att vara utan internet. I alla fall. Var det den bästa vintern i mitt liv? Ja. Var det precis vad jag behövde efter den största svackan i mitt liv? Ja. Räddade Lisa Flacké mig när hon gav mig ett jobb och boende? Ja, det gjorde hon fan. Jag kanske måste skriva ett mejl till henne och tacka.
Den här gruppen går inte av för hackor. Majoriteten är födda på mitten av 90-talet och tillsammans höll vi igång en hel skidanläggning under fyra månader.
Här mådde man
Jag ångrar absolut inte att jag har tackat ja till utbildningen. Jag vet att det är rätt val för mig (heheheeeee det sa jag säkert sist också, men nu VET jag. Hoppas jag.) MEN! Det kommer inte vara roligt att se alla jävla instagrambilder från folk som åker tillbaka till berget för en säsong till. Det är ett som är jävligt säkert. Och det kommer inte vara samma sak att åka dit för att skidsemestra. Jag kommer känna mig utstött och utanför, jag kommer inte vara en av gänget längre, det där "where everybody knows your name" när man kliver in på Rudolf kommer inte att finnas där längre. Jag kommer inte få gratis mat, jag kommer inte få gratis fika, fan, jag kommer inte ens få gratis kaffe.
När utbildningen är klar kommer jag tillbaka, var så säker. Jag kommer flyga fram i Skaftet och ramla i ett krön, precis som ni är vana att se mig. Ni har inte sett de sista av mig. Dock har ni sett det sista av mig som pizzabagare. Aldrig igen.
Skarsfjället. De finaste topparna som finns här i världen. Särskilt en tidig morgon i januari. Mittåkläpparna är väl fina de med och Helags är okej, men det är något visst med Skars, så är det bara.
Att säga att jag är en Ramundbergare skulle låta lika makabert som när Kennedy sa att han var Berliner, för som alla vet heter det Daln. Och det är världens finaste och bästa dal.
