Nu ska jag berätta en ganska sorglig anekdot från mitt liv.
För ungefär fyra år sedan (eller nåt sånt, time flies så jag kommer inte riktigt ihåg, jag vet att det var sommaren innan jag började trean på gymnasiet) var jag så sjuk, så sjuk, så sjuk. På riktigt var det riktigt synd om mig, jag hade både halsfluss och bihåleinflammation och låg i soffan och ville dö i typ sex veckor. Iaf, tillbaka till det jag ville berätta! Jag var sjuk, det var sommar, jag bodde i Hackås hos the mamas and the papas. En dag bjöds det på lax till middag, laxbitar som tillagades i ugn. Jag hatar att äta när jag är sjuk, det gör väl typ alla, men ändå, jag HATAR det. Jag tog några få tuggor av den där laxen och sen ville jag spy och mådde illa resten av kvällen.
Och jag kan än idag inte äta sån lax. Jag testar mig själv lite då och då. Jag förskönar det. Typ igår när jag planerade vad jag ska äta i veckan tänkte jag att "men det vore ju ganska gott med lax ändå! med en redig romsås till. mmmmmmm va gott.". Sagt och gjort, jag lagade det till middag idag. Om det var gott? NEJ. Så jävla äckligt, Grejen är att det är sååå psykologiskt, det är en sån betingad respons av mig. Gravad lax kan jag flera kilo av, rökt (både varmrökt och kallrökt) lax älskar jag, till och med ugnsstekt helsida tycker jag är svingott, men just dom där laxbitarna tycker jag är så jävla äckliga.
Ska jag berätta någonting som jag är jävligt less på? En fråga. En fråga jag tycker jag har fått ställd till mig alldeles för många gånger under de senaste kanske 4 åren, från släkt och vänner, men även från folk som jag knappt känner."Har du nån kille/är du tillsammans med nån?". För det första, varför antar alla att om jag skulle vara tillsammans med någon så skulle det vara en kille? Den där frågan får mig att må kasst. Varje gång jag måste svara på den frågan med ett nej känns det som att jag gör personen som ställde frågan besviken och man får en reaktion som säger att det är något fel på mig. VAFAN. Varför måste det vara fel på mig för att jag inte lever tillsammans med någon. Varför är det fel på någon som väljer att leva sitt liv ensam? I'll tell you why. Det här fittiga jävla normativa samhället vi lever i. Det kan dra åt helvete.
Normen är att vara tillsammans med någon, att dela sin vardag med någon, att leva sitt liv med någon och alla som inte gör det lever sitt liv fel. Det spelar ingen roll om man är nöjd med att vara ensam, om man mår bra av det, nej nej, det alla söker efter i livet är en partner. Då ställer jag motfrågan. Är alla som lever i ett förhållande lyckliga? Den kan ni få suga på ett tag. Svaret är nej. Och det är väl mer tragiskt tycker jag, eller? Att man väljer att leva i ett förhållande, trots att man inte mår bra av det, för att man tror att man inte klarar sig själv.
Ett annat scenario jag har varit med om är "Gud, vad glad du är idag. Har du träffat nån?" ???? Va? Är det den enda anledning till varför man kan vara glad? Är det den ultimata källan till lycka? Ja, det kanske det är, inte fan vet jag, men dit jag vill komma är att det finns mycket annat i livet som kan göra mig glad.
OCH och och, (nu känner jag att det bara väller ur mig) när folk säger "jag fattar inte att du orkar laga goda middagar när det bara är du som ska äta". Nehe? Så jag ska laga äcklig mat, för det är ändå bara jag som ska äta den? Ja, det låter ju jävligt logiskt. Eller jag kanske inte ska äta någon middag alls. Jag kanske ska sitta hemma och deppa varje kväll över att jag inte har någon att äta min måltid tillsammans med. Jag kanske ska straffa mitt ensamma jag, genom att inte äta. Är det dit folk vill komma, att om lever själv ska man vara deprimerad och lida av ätstörningar?
... är postnordappen. Bara så ni vet. Jag har beställt rätt så många paket på senaste tiden: böcker, julklappar, kläder till mig själv och annat skit. Om man har postnords app så uppdaterar den heeeeela tiden var dina paket är! Jag kommer checka in där 2000 gånger på en dag typ. Bästa jag har varit med om på länge. Och ja, jag är sponsrad. Får 2 miljoner spänn för denna endorsement. Värt.
På tal om nåt helt annat. Mina läppar. Dom går igenom en tuff period just nu. Dom är torr och dom spricker. Och nu kommer alla (iaf mamma) säga "men, smörj dom bara!!!". Ja men det är ju lätt för er att säga. Jag gillar inte att smörja dom. Och jag vill inte vänja dom vid den lyxen, för då kommer det bli så att dom tillslut inte klarar sig utan smörja. Säkert. Mina händer börjar också få det ganska jobbigt. Dom tänker jag inte heller smörja. För mig finns det inget värre än handkräm. Bläääää. Händerna blir alldeles klissiga och äckliga. Och den där krämen går aldrig in heller.
En annan sak som är jobbigt på riktigt är min nacke. Aj vad ont jag har. Riktigt ont. I natt kunde jag knappt sova (ok, sov 9 timmar, men vaknade till ganska många gånger) pga att min nacke värker och är stel. Den knakar hela tiden och jag känner mig spänd. Det gör ont. Jag får inte till mina kuddar när jag ska sova heller. Antingen blir kuddarna för höga = ont, eller så blir dom för låga = ont.
Vad gör jag när jag inte känner för att plugga instuderingsfrågor i omvårdnad till ett seminarium nästa vecka? Mycket! Jag är aldrig så kreativ som när jag försöker fly från plugg. Temat just nu är att läsa lyrics till låtar innantill. Det är ganska kul! Man tror att man kan en låt och sen läser och man texten och ba "jahaaa det är det dom sjunger". En ganska rolig grej är när Emma sjöng Devil in disguise och sen sa typ "jag trodde jättelänge att han sjöng devil in the sky" och skrattade åt det, bara det att jag fortfarande, vid den tiden, trodde att han sjöng det. Det här var kanske två år sen. Bra Julia, bra bildning, bra Elviskunskap.
Seterra är också en ganska bra tidfördrift och samtidigt bildande, men på ett helt annat sätt en den bildningen jag borde ägna mig åt. Jag kan hänga på seterra i flera timmar. Det är det bästa jag vet. Tydligen finns det nu även en seterra-app, men den kostar 20 spänn... Jag har inte köpt den. Än.
En annan grej som jag brukar göra, som antagligen är jättekonstig och äcklig, är att googla på filmer när läkare klämmer varbölder. Jag har en favvisläkare, dr. John Gilmore. Youtuba honom and you're in for a treat.
Mmmm. Det var min guide till att skjuta upp måsten. Det fungerar väldigt bra. Nu måste jag nog ändå återgå till mitt, så att jag är klar till 21.00. Då ska jag nämligen titta på Wahlgrens värld. YAY.
Vad finns det att säga en dag som denna? Va fan USA. Va fan! Vad har ni gjort?
Hur kan så stor del av ert lands befolkning vara så dum i huvet? På riktigt. Hur fan tänker ni? Ni har nu valt en kvinnohatande, rasistisk man till er president. En man som vill bygga en mur mellan USA och Mexico. En man som vill slänga ut de flesta immigranter. En man som kallar mexikaner för våldtäktsmän. En man som tycker det är helt ok att "grab women by the pussy". Hör ni hur det låter?
Och inte nog med att ni har valt honom till er president. Ni har även gjort honom till världens mäktigaste människa. Donald Trump är världens mäktigaste människa. Vad i hela jävla helvete?
Jag vet att det var många younsters som ville se Bernie Sanders kliva in på presidentposten och det förstår jag. Det jag inte förstår är hur många av dem, när Bernie försvann från racet, valde att inte rösta alls. Ja, men guess what, medan ni lekte trotsiga jävla snorungar hjälpte ni till att välja en idiot till president. Är ni nöjda nu? Tänkte ni igenom konsekvenserna av ert handlande?
Ni som hela jävla tiden tjatar om er "freedom and freedom" och att ni är "land of the free and home of the brave", att ni är så jävla star sprangeld awesome. Mmmm, not so much anymore va?
....... Or steal my daddy's cue and make a living out of playing pool
Jaha. Idag har jag alltså skrivit en tenta i anatomi och fysiologi. Nu är jag så trött, så trött, så trött. Tentan innehöll 56 frågor. Det tycker jag är ganska mycket va? Eller? Jag vet inte vad ni tycker, men jag, 56 frågor var ganska krävande. Jag var trött efter 20 frågor. Men jag kämpade. Jag fortsatte simma, helt enkelt.
(och ja, jag har tittat på Finding Dory idag, och ja, den var fab)
Jag är en 22årig (jag har tydligen hunnit bli 23) hora som ser positivt på livet, inte jämt, men ibland. Jag gillar att åka skidor, jag gillar indiemusik (japp I'm a real hipster), jag gillar att äta, jag gillar att skratta. Olivfantast. Vänsterhänt and proud of it.
