Och här kommer inlägget ni alla väntat på
Kategori: Allmänt
Jag förstår att ni är många som gått och tänkt och funderat - "hur går det egentligen för Julia och hennes växter?"
Mmmm. Nu är det bäst att ni sätter er ner och spänner fast säkerhetsbältet, alternativt håller i er i något riktigt stadigt, för här går det undan!!!
Som ni alla vet (eller gör ni det?) började min resa i växtriket, för nästan precis ett år sedan, med en liten liten avokadokärna.... Den såg ut såhär:
"Jamen, hur ser den ut nu Julia? Berätta mer! Visa oss, vi är alla så nyfikna!!" Ja, ja. Chilla. Jag håller ju på att berätta! Avbryt mig inte.
Titta! På ett år har den växt utav bara helvete alltså. Den är kanske ingen skönhet, men den är unik och speciell.... Och jag har närt den vid min barm ända från början och jag älskar den.
Den betyder lika mycket för mig som Gayle King betyder för Oprah
(Jag vet att det står att hon pratar om Beyoncé, men det är fel, hon pratar om Gayle)
Ok? Då går vi vidare, för här har det expanderats kan jag säga!
Tidigt i somras planterade jag (efter inspiration av Sofie) en tomatskiva under jord. Mhm mhm, spännande va? Tomatskivan möglade, men sen hände nåt fantastiskt: det började växa upp små tomatplantor. Jag delade på dessa och sparade sex stycken (dödade typ hundra tomatbebisar). Morsfarsan fick tre stycken. Emma fick en. Och jag sparade två. Sen slängde jag en av dem, det blev för mycket ansvar okej?! Nu, två månader efter ser den ut på detta vis:
Stor som fan! Och blommor har slagit ut till och med. Nu väntar jag bara på att blommorna ska förvandlas till tomater så jag får ha min egna lilla harvest festival.
Jaha jaha.
Här har vi ett litet litet elefantöra. Har två stycken, det andra är lite klenare än så länge och ännu mindre. Sofie äger moderplantan och tog med sig två skott till mig ända från Uppsala. Jaaa, jag vet, så himla himla snällt. Fina krukor (det andra örat har en likadan såklart) tänker ni? Javisst. Det är ett arv från mormodern min.
Här tog vi två flugor i en smäll, eller två blommor på en bild, ni får välja vilket talesätt ni tycker är lämpligast. Till höger har vi en murgröna. Finns inte så mycket att säga om den, mer än att den är fin. Köpte den på Ica maxi för 15 spänningar. Till vänster har vi en blommar jag inte kan namnet på. Fick ett skott av morsan. Vi kan kalla den för horblomma (förökar sig snabbt och ofta och är heller inte så kräsen). Tror att horblomman kommer bli utomordentligt vacker med tiden.
Till sist har vi en oss lite mynta. Det är nog det absolut lättaste man kan odla, så lätt att det blir tråkigt. Just nu är den fin, men när den börjar bli träig kommer jag nog slänga den..... Använder mynta mest bara i mojitos och det dricker jag inte så ofta längre, jag har ju blivit så ordentlig med åren (läs snål... romen börjar sina och jag orkar inte köpa ny).
Ja, men dåså. Det var det. Das war alles. That's it. Nej fast inte riktigt då. HAHA där lurade jag er allt! I mitt fönster står nämligen ett skott av en pelargon, mårbacka för att vara mer exakt. som ska få rota sig lite mer, sen jävlar åker även den ner i jorden. Kul. Ja, åååh så kul vi har det här på pensionärsvägen, jag och mina blommor.
