Eftersom att äventyr är det jag lever för så gav jag mig ut på en löprunda så här på kvällskvisten. Det var sannerligen ett äventyr. Jag började att springa nedför. Men allvarligt, hur jävla smart är det att leva längst upp på en helvetesbacke egentligen? När jag skulle hemåt igen möttes jag av en vägg gjord av asfalt. Jag trodde helt ärligt att jag skulle ramla på rygg, svimma, spy och kvävas av min egna spya. Men det gjorde jag inte. Jag klarade det och nu är jag glad och ser positivt på livet igen. Halle-lu-leja
Jag är en 22årig (jag har tydligen hunnit bli 23) hora som ser positivt på livet, inte jämt, men ibland. Jag gillar att åka skidor, jag gillar indiemusik (japp I'm a real hipster), jag gillar att äta, jag gillar att skratta. Olivfantast. Vänsterhänt and proud of it.