Rallylisa
Kategori: Allmänt
Okej, jag tänker gå rakt på sak. Imorse när jag skulle köra till jobbet körde jag i diket. Jag såg ett par ögon och bromsade lite, på ren reflex, sen var det kört. Först sladdade jag lite åt ena hållet, sen åt det andra och sen rakt ner i ett jävla dike.
Jaha, ja, det fanns inte så jävla mycket att göra. Jag ringde hem och mamma svarade. Jag sa att jag hade kört i diket strax efter bron, Sannsundsbron, inte Vallsundsbron, om ni trodde det.. Hon sa att hon och pappa kunde komma och hämta mig och skjutsa mig på jöbbe. Några minuter senare såg jag i backspegeln att det kom en bil. Bilen saktade in och slog på varningsblinkersen. Jag satt kvar i bilen ett tag till, det var djupsnö utanför och dessutom kallt, så jag orkade inte kliva ut. Men sen såg jag ju att det var Emmas bil, hon skulle på Wikners och jobba på julbord. Så då klev jag ju ut då. Och hon hade hunnit blivit helt skakis. Hon såg inte att jag rörde mig därinne i bilen, så hon trodde väl att jag hade skadat mig. Men det hade jag ju inte, neeeeeeejrå, inte jag heller. Jag sa att hon kunde fortsätta köra om hon hade bråttom, för mamma och pappa var på väg. Sen gick jag och satte mig inne i värmen i bilen igen. Efter några minuter till såg jag att en till bil saktade in. Jahaaaaa, då var jag ju tvungen att kliva ut igen då. Då var det Ewa, nattpersonalen på hemtjänsten som var på väg tillbaka till Dalsätra. Jag sa att allt var lugnt och att jag hade ringt på hjälp. "Jaha, kan jag åka vidare då?" "Jarå, gör det du" svarade jag trevligt, trevlig som fan var jag. Jag tänkte att hon nog var dödstrött efter att ha jobbat hela natten. Sen kunde jag sätta mig i bilen igen. Då såg jag att klockan var ganska mycket och att jag borde ringa till jobbet och berätta att jag blev sen. Catrin svarade. Jag sa: "Ja, hej, det är Julia. Jag har råkat kört i diket jag...." "Neeeej, haaaaaru?" "Japp, så jag kommer nog lite sent." Ja, det var då ingen fara, jag kunde ta det lugnt. Till slut kom mamma och pappa. Det första mamma sa var: "Men va rädd du ska ha blivit!". Jag tänkte efter... Njae. Blev jag verkligen det? Jag tror fan inte det. Jag var ganska chillad.
Jag är dock lite sur, eller inte sur, men ja. Jag kör ju aldrig för fort, det gjorde jag inte idag heller. Jag körde 70 och det var 80. Jag kör alltid lagenligt och fint, men inte fan hjälper det.
Nåt annat som har varit piss idag (förutom att folk har tjatat och frågat om jag har ont nånstans. Det är väl omtänksam i och för sig haha) är att min läppar har gjort så jävla ont. De är alldeles torra och onda. Och inget Försvarets hade jag med mig heller.
Vid 15 nångång ringde Per mig och frågade om jag körde bil. Han är ju så jävla kul han. Han hade kört förbi diket när han var påväg till Åre. Han undrade vad jag hade gjort, bilen var så långt bort från väg kanten. Hahaha, jaaa. Klockan 16 kom mamma och hämtade mig och berättade för mig att jag var sjuk i huvet, typ. Nej men hon tyckte att jag borde vara i chock och det ena med det tredje. Äh. Fan. Det krävs nog mer för och knäcka mig. Sen körde vi förbi brottsplatsen. Aaa, det var ju inte det lilla diket det där. Det var väl snarare världens djupaste dike. Jag hade lika gärna kunnat volta. Lite tur ska man ju ha å.
