Sagan om körkortet som försvann
Kategori: Allmänt
Nu ska ni allt få höra. I lördags var jag som sagt på Marité. Dock begav jag mig därifrån ganska tidigt. Vi kan säga att jag blev lite trött. Jag började gå hem, men kände efter ett tag att "fan va jobbigt det där va då". När jag hade kommit upp en bit i stan såg jag en tjej som hoppade ur en taxi. Den taxin hoppade jag i. Hehehe, japp, där hade man ju lite tur. Jag fick skjuts hem till mig. När jag skulle betala tog jag fram mitt betalkort, gav det till chaffisen, fick tillbaka det i handen och gick sedan in till mig.
Dagen därpå, söndag, vaknade jag i min säng. Jag låg och drog mig ganska så länge kan man säga. Jag vill inte direkt stiga upp. När jag väl steg upp möttes jag av ett smärre inferno. Det låg kläder i hela hallen som jag bara hade slängt av mig. Där låg det också en femtiolapp och massa jävla småpengar. Så såg jag mitt mastercard ligga på pallen i hallen. Jag kände hur det gick en kall kår upp över min ryggrad. Varför ligger det kortet löst? Vart är min korthållare? Vart fan är mitt körkort? Men så såg jag min väska ligga där på golvet bland kläderna. "Åh tur", tänkte jag. Jaaa, bara det att väskan var tom. *Paaaaaaaaaaaanik*.
Jag tänkte igenom min kväll. Jag brukar ju aldrig, verkligen aldrig, tappa bort saker. Jag kände på en gång att korthållaren måste ha ramlat ut ur fickan när jag satt i taxin. Dock visste jag inte vilket jävla taxibolag jag hade åkt med..... Jag försökte ringa på nåt taxinummer, men det var ingen som svarade. Jag gjorde därför det enda rätta. Jag ringde mamma. Hon sökte efter nåt taxibolag i stan och hittade naturligtvis rätt? Fråga mig inte hur det gick till, måste ha varit en ren jävla lyckoträff. Ja, iaf, så hade chaufören som körde mig hittat mitt körkort där sent på natten. Han hade det i taxibilen som stod hemma hos honom. *Pjuuh*
Mamma fick ett nummer till den där taximannen som jag skulle ringa på, men inte förrän vid 14-tiden, han sov väl efter att ha jobbat natt, eller nåt. Mm, vid halv två ringer jag på numret. I andra änden svara en mansröst. Jag säger "hej det här är Julia Zakrisson". Han säger ganska otrevligt. "Jaha??" Jag säger "Jag har förstått att du har hittat mitt körkort". Han säger, fortfarande otrevligt "Nej, då har du ringt fel, jag har inget körkort!". Tackar mamma.
Jag ringer tillbaka till taxibolaget och får ett annat nummer, det rätta numret. Jag ringer på det nya numret. Den här gången svarar en väldigt trevlig man vid namn Peter. Vi bestämmer träff, date. Jag skulle komma hem till honom på Poppelvägen, på Frösön, runt 16. Klockan 16 körde jag in min lilla Corsa (som mamma säger att jag ser ut som en jätte i) på Poppelvägen. En minut senare hade jag körtkortet i min hand.
Det var sagan om körkortet som försvann, men sedan hittade hem igen.
