Östersund är världens bästa stad
Kategori: Allmänt
... det är mening som har kommit ur min mun väldigt många gånger och jag står fortfarande fast vid det. Om någon säger något annat blir jag på en gång väldigt patriotisk och kan komma på tio anledingar in a heart beat för försvara min hemstad. Det är så det fungerar. En hemstad är och kommer alltid vara en hemstad. Trots det vill jag verkligen inte vara här just nu.
Missförstå mig inte. Visst är det underbart att träffa vänner och familj igen. "Where everybody knows your name", ni vet. Ändå har jag en sådan fruktansvärd melankolisk känsla i mig som jag aldrig riktigt har upplevt förut. Att något som man har sett fram emot så länge nu är över, det är inte lätt att handskas med ska ni ha klart för er. The end of an era. För en sak är säker, det jag har upplevt den här sommaren kommer jag aldrig någonsin att uppleva igen, visst kommer jag att åka tillbaka till USA, men det kommer inte att vara på samma sätt. Just det att jag och min syster planerade resan under två års tid gör det ännu mer hjärtekrossande. Det var så länge bara en dröm, drömmen blev sann, men tog slut väldigt fort och nu är den bara ett minne blott. Jag trodde, innan resan, att jag till slut skulle tycka att det var skönt att åka hem, att jag skulle bli less att leva ur en ryggsäck, den känslan infann sig aldrig. Och nej, det gör det inte bättre att jag lyssnar på de här låtarna på repeat. Det gör det inte bättre över huvudtaget, men jag har alltid vetat att jag är lite masochistisk.
