Hackåslivet
Kategori: Allmänt
Nästa gång jag måste höra min pappa slafsa i sig te och nån torr jävla smörgås kommer jag att lägga mig ner på golvet, i fosterställning och skrika tills jag tuppar av pga luften tog slut. Alternativt spy i min mun, svälja, och sen spy igen pga jag svalde nyss spya. Alternativt hålla händerna för öronen likt målningen Skriet you know.
Mitt leverne just nu är inte sunt. Det funkar inte. Det har aldrig funkat och det kommer aldrig att funka. Nu har det gått så långt att jag inte längre ser nån mening med att vara ledig från jobbet. Jag HATAR att gå här hemma en hel dag. Jag ser fram emot helgen, för då kommer jag vara på jobbet 14 timmar både lördag och söndag. Jag har inget hem längre. Vart jag än är så är jag en gäst. Jag får aldrig vara själv. Jag får aldrig vara ifred. Jag får aldrig bestämma vad jag vill äta till middag. Om jag vill umgås med någon måste det planeras minst en dag i förväg. Allting (okej, jag vet, jag överdriver, jag är bortskämd av det västerländska samhället, lev med det) är bara ett rent och skärt helvete just nu. Jag kommer att gå UNDER.
